"Do one thing every day that scares you!" - Eleanor Roosevelt

med regn i luften

åh, idag har jag en sådan där trött dag. Då hela kroppen måste anstränga sig till max för att kunna röra sig som jag vill. Kan vara vädret som bidrar. Det är grått och regnet hänger i luften. Simon skulle ha tyckt det var fint :). Men har ändå tagit mig utanför huset en snabbis när jag upptäckte att jag hade glömt en räkning som skulle betalas senast idag, wops! Men Gud är ofta väldigt god mot mig när det gäller sådant. Jag har som jag har skrivit om tidigare, sjukt dåligt minne, jag glömmer bort sådant här hela tiden! Men nästan alltid så kommer jag att tänka på det i sista sekund, precis lite innan det hade varit för sent. Det kan vara ett möte som har varit planerat i över en månad, klart jag glömmer bort då! Tandläkarbesök, AF-möten, räkningar eller annat, men alltid så kommer jag på det i sista sekund. Och jag tror lätt att det är Gud som hjälper mig med det, annars hade jag varit körd!

Skall snart plugga, bara vila en liiiiten stund till. Får se om jag orkar träna idag också, det lutar nog åt att inte göra det...

Håller på och läser Face down av Matt Redman. Det står mycket bra i den boken, bland annat så citerar han William Booth (grundare till Frälsningsarmén om jag inte minns fel..) vid ett par tillfällen:

"Jag skall berätta en hemlighet för dig. Gud har fått allt som finns i mig.

Det har funnits människor som varit smartare än jag, människor med större möjligheter.

Men den dagen då jag fick Londons fattiga på mitt hjärta fångade jag en glimt av allt Jesus Kristus kunde göra med dem, och den dagen bestämde jag mig för att Gud skulle få allt som fanns i William Booth. Och om det finns någon kraft i Frälsningsarmén i dag är det för att Gud har fått all mitt hjärtas beundran, hela min viljas kraft och allt att säga till om i mitt liv."

"Så länge kvinnor gråter som de gör kommer jag att kämpa.

Så länge små barn går hungriga som de gör nu kommer jag att kämpa.

Så länge män åker in och ut i fängelse kommer jag att kämpa.

Så länge det finns någon enda mörk själ utan Gud kommer jag att kämpa. Jag kommer att kämpa ända till slutet."

Idag har jag varit mycket på arbetsförmedlingen, först möte med min handläggare och sen ett informationsmöte om deras workshop som jag var tvungen att gå på. Förutom de två mötena har jag också tränat på crosstrainern, pluggat kemi, handlat ananas istället för godis (bra va?), lagat mat, och kollat på Project Runway (bland annat).

Gick förbi min gamla låg - och mellanstadie skola förut, och fick lite deja vú känsla när jag såg barnen springa omkring och skrika och leka. Såg en pojke ta sats med gungan och hoppa från högsta höjd i en stor snöhög, och när han hade landat så skrattade han som bara barn kan göra. Vilka lättsamma tider man hade som barn, när man kunde glädjas åt minsta lilla sak och glömma och förlåta efter endast några sekunders bitterhet. Att kunna använda det man har, en gunga och en snöhög, och få det till att bli den roligaste dagen någonsin. Man glömmer gårdagen och tänker inte en sekund på vad som händer efter det att rasten är slut, utan man njuter just Nu. Ibland skulle man behöva tänka mer som ett barn tror jag. Jag hörde Oprah prata idag om att man lever lyckligast om man tänker på det man har istället för på det man Skulle vilja ha. Jag tror att det är nyckeln. Att vi måste lära oss att uppskatta och vara tacksamma för de gåvor som vi har fått i livet, för så ofta tänker vi ofta bara på det som vi Inte har. När vi har köpt det som vi velat ha så länge så är det genast nästa grej som fångar vår uppmärksamhet och man glömmer bort det man precis har köpt. Jag är iallafall sådan. Jag är nog den mest otacksamma när det gäller vad jag har fått här i livet, och jag har så mycket, och jag vet om det. Jag hoppas med tiden att jag skall lära mig att uppskatta mitt liv mer än vad jag gör, för jag tror att det är först då man kan bli riktigt lycklig.



Jag har:

• 9 unika fantastiska syskon, som alla är på väldigt olika platser i deras liv, och som jag älskar innerligt!
• jag har en mamma som gav mig mitt liv. Som offrat sitt liv för att uppfostra oss 10 barn. min mamma som också fick ta hand om pappa när han var sjuk och inte kunde klara sig själv. Hon höll ihop vår familj när vi hade det som värst, och är en sann hjälte.
• jag har en fantastisk pojkvän och livskamrat som älskar mig, och som jag älskar mer än någon människa. Han är min bästa vän och verkligen en del utav mig som jag inte kan leva utan.
• jag har ett helt hus där jag får bo helt gratis. Jag behöver inte oroa mig att aldrig ha tak över huvudet eller en säng att sova i.
• jag har också ett helt kylskåp fullt med mat. Jag behöver aldrig vara rädd över att inte få äta mig mätt.
• jag har några nära vänner som verkligen känner mig bra. Vänner som jag kan vända mig till när jag behöver råd eller stöd eller bara ta en fika och prata om livet. Vänner som jag vet kommer att finnas kvar i mitt liv många år framöver, vart jag än tar vägen i världen.
• jag har en församling där jag känner mig välkommen och hemma, och där jag kan få hjälp och stöd när det behövs.
• jag har en skola som ger mig en utbildning helt gratis. En utbildning som ger många möjligheter om man bara förvaltar tiden på ett bra sätt.
• jag har kläder och skor och böcker och dator och tv och mobiltelefon och allt annat jag skulle kunna behöva för att leva ett bra liv.
• Jag har också det viktigaste, det Avgörande för att mitt liv skall bli fantastiskt. Jag har Jesus Kristus. Den Jesus som följer mig vart jag än går. Som skyddar mig när jag hamnar i fara. Som tar emot mig när jag faller och reser mig upp igen. Han som hör varje tanke varje undran, varje klagomål och varje fråga jag har. Han som älskar mig även om ingen annan i världen skulle göra det. Jag har allt jag behöver!

Vad har Du?

psykavanker

Nu är jag hemma! Äntligen får jag nog säga. Inte pga utav Paris, men pga utav resan hem som var lite jobbig.

Har varit fantastiska dagar, sett tusen olika saker som jag inte kan uttala namnen på, ätit mycket gott och fått umgås mycket med min underbara Simon! Tack så otroligt mycket för underbara dagar! Skall berätta mer om resan en annan gång, och också lägga upp bilder, men är supertrött så det blir inte idag!

Skulle ha sjungit ikväll på ett möte, men har sedan igår varit väldigt allergisk pga av en kvinna som satt bredvid mig på planet (hon luktade häst, och hade förmodligen en hel häst's päls på sig, för två minuter efter att hon hade satt sig så började jag nysa, och snart var näsan igentäppt och ögonen rinnandes). Så istället har jag tillbringat kvällen med ett långt varmt bad och tv-tittande, men är väldigt trött så blir nog sängdags snart.

Ibland kan man ha det väldigt roligt när man hittar på nya ord. Simons senaste påhitt som jag definitivt skall börja använda: psykavanker. Psykiska skavanker alltså, om du inte förstod det. :)

Paris del 1

nu är jag framme i Parre och har haft en kanonbra dag! Landade vid 14 och sedan dess har det varit fullspäckat med nya intryck! Dagens high var ju självklart att träffa min Simon igen, och sämst var definitivt att ha massa dryga tonårs08:or framför mig på flygplats och flyg, som inte gjorde annat än klagade med sina Louis Vuitton väskor i högsta hugg, på att de inte satt i första klass, att de hamnat så långt bak i kön osv osv.

Men nu är jag här och jag skall minsann njuta i högsta grad!

To be continued

everyday-chaos

oj vad ansträngande det är att passa barn. Har varit vaken sedan halv 7:ish och varit på språng sedan dess. Barn som skall underhållas, övervakas, födas, bytas på. Någon vill gå ut och leka samtidigt som den andra ligger och sover i soffan. Man vill med ens klona sig själv till ett par extra Saror. Man skall kolla på film med någon, spela spel med en annan, vagga minstingen, någon är hungrig eller måste gå på toaletten, vill gå till lekparken, gå ner på stan och handla lördagsgodis, Julia vill ha chickennuggets till middag - Anton vill ha köttfärssås. Anton vill se Hulken och Jullan vill se A Cinderella Story.

Kaotiskt emellan åt, men de är enna riktiga sötungar.

Men kan ju helhjärtat säga att jag inte är sugen på att skaffa barn inom en snar framtid. No no. Två dagar och jag är helt utmattad, fattar inte hur ni pallar det alltså. Mommies out there - Ni är hjältar!

"Detta är inte slutet. Det är inte ens början på slutet.
Men kanske är det slutet på början?" Winston Churchill

pics

En sak som jag alltid har varit otroligt fascinerad av, och som jag alltid har velat vara duktig i är att fota. Jag älskar att kolla på foton, och jag är så avundsjuk på folk som kan fånga upp hela ögonblick, känslor, tankar och ord i en enda bild. Jag är verkligen superkass på det. Jag har viljan, men ibland så är det inte tillräckligt. Ibland så behöver man faktiskt talang också.

well well, man kan ju inte vara bra på allt heller!

natt

vad gör man när man inte kan sova? när man vrider och vänder och suckar och undrar, funderar och tänker på tusen olika saker. Det händer mig någon gång i veckan att jag verkligen inte kan somna, och ikväll är tydligen den kvällen. Jag tänker på att jag skall åka till Paris om två dagar plus några timmar. Jag har aldrig flugit själv, så är faktiskt lite nervös. Kommer ihåg när jag åkte buss själv för första gången. Jag gick i sjuan och det var hem från mina kusiner i Falun, och det var ett byte i Karlstad på lite mer än en timme. Jag missade bussen hem och hela mitt bagage blev stulet (hade varit borta i flera veckor så det var mycket bagage!). Jag var livrädd, grät som aldrig förr och tyckte det var det absolut värsta jag hade varit med om.

Jag tänker på att jag saknar min Simon. Jag vet att jag väldigt snart kommer att få träffa honom, så har väl kanske ingen rätt att klaga, men jag gör det ändå. Jag hatar att bo så långt ifrån honom, längtar så tills vi iallafall kan få bo i samma stad igen.

Tänker på Gud, på vart jag skall vara och vad jag skall göra. Försöker att inte oroa mig, vet att Han har koll, men jag vill så gärna också veta, en ledtråd kan man väl få iallafall?! :)

Tänker att jag måste tvätta imorgon, och packa, och planera. Det är många grejer som jag måste komma ihåg, och jag har som sagt en dålig vana att glömma viktiga saker.

Tänker på min familj - mina syskon och min mamma.. Tänker på Erica och Kathrine och Albin och Adam. Tänker på exams, dagarna går så fort..

Ja, jag tänker på många olika saker när jag skall sova. men men, dags att prova igen. Blir nog tidigt upp imorgon bitti. Har ett vagt minne av att småbarn vaknar tidigt...

barnvakt

Ikväll är jag och Emma barnvakt åt de här tre busungarna (Anton, Minnah och Julia). Det är ganska kul att vara barnvakt (oftast iallafall), för man får vara den "snälla mostern" och skämma bort dem med god mat (typ nuggets och pommes som är favvomaten för de här busfröna), milkshake (vilket är min absoluta specialitet!), chips popcorn och godis av alla de slag, och självklart sitta och mysa med en hyrfilm!

Emma är grym på det där med barn, måste jag erkänna. Anton frågar vilken tid de måste gå och lägga sig ikväll, i tron att han kommer få ett svar och därför kunna bråka om det. Men inte med Emma, hon svarar "ni får vara uppe huuur länge ni vill!" och han blir helt exalterad över det oväntade svaret! Grejen är dock, att Emma vet att Anton blir trött ganska så tidigt på kvällarna. Och mycket riktigt, när klockan började närma sig nio kommer han in till oss och frågar hur mycket klockan är, och om det inte är dags att sova snart - "Jo, självklart svarar vi, men vi som trodde du ville vara uppe hela natten?!" men han säger att han är trött och vill gå och lägga sig, och vips så är han i säng, innan nio och utan bråk eller tjafs eller nånting. Brilliant! Och Julia somnade framför tvn ännu tidigare. Kalasenkelt!

Grattis till lilla Minnah!

Idag har hänt många bra saker som har bidragit till en kalasbra dag!

Jag har Fått ett par superfina nya jeans och en ny mascara, helt oförtjänt!

Jag fick ett extra överraskande samtal från min älskade, som jag inte väntade mig!

Och jag har fått varm nyponsoppa med mandelbiskvier och vaniljglass, mmmmm!!

Superbra dag med andra ord!

Imorgon (eller klockan är ju så mycket nu så det blir idag) fyller den här sötaste lilla tjejen ett år! Minnah heter hon och är min älskade storasyster Sandras yngsta flicka. Så imorgon blir det kalas i Säffle, wowi!

minne

Jag är världens mest glömska människa! Seriöst. Jag ska gå ner på stan, har två ärenden att uträtta: köpa frimärke och lägga på ett brev, och checka in och skriva ut flygbiljetten (måste göra det på biblioteket för vi har ingen skrivare här hemma..). Jag glömmer brevet hemma, och glömmer också mitt pass som behövs för att kunna logga in. Heeelt otroligt! Men det är inte mitt fel egentligen. Jag tror fortfarande på att det är ärftligt. Pappa kunde åka ner till stan för att handla mjölk åt mamma, men när han hade kommit ner på stan hade han glömt bort vad det var han skulle handla och fick ringa mamma för att fråga. Och den resan tar två min. Se, det är inte mitt fel! :)

ps,
jag har en grym lillsyrra alltså, typ den bästa!

the place to be!

Idag skall jag slå ett slag för Dream Center! Vet du inte vad det är? Då skall jag berätta!

För ganska snart ett år sedan var vi med bibelskolan i L.A, USA i två veckor. Vi bodde på ett ställe som heter Dream Center, och där var vi också med och hjälpte till med olika sysslor och projekt. Dream Center är alltså ett sjukt stort center (ett gammalt katolskt sjukhus), som ligger i North Hollywood, och dess största syfte är att hjälpa och tjäna människor på så många olika sätt som möjligt. Vi fick vara med och dela ut mat till hundratals människor (DC delar ut mat till mer än 17 000 människor i veckan). Vi var med på ett projekt som heter Adopt a block, som handlar om att åka ut till olika kvarter i staden (det finns många!) och finnas där under en dag! Man hjälper människor med det de behöver hjälp med, kanske städar lite, tvättar, handlar, ger dem mat, eller bara leker med barnen lite, och avlastar föräldrarna för ett par timmar. Och det här sker kontinuerligt varje vecka. Ett annat projekt är Metro Kidz som är en sorts söndagsskola på buss.

Bussen (bussarna) åker runt till de fattigaste kvarteren (till de som inte har råd att komma med sina barn till kyrkan ex.), och leker och sjunger och dansar, sprider massa glädje och undervisar barnen om Jesus, samtidigt som de också delar ut små gåvor till familjerna. Under the bridge är ett annat projekt som vi fick ta del av, och det innebar att vi gick i mindre grupper runt i den mest centrala (och mest fattiga och mest kriminella) delen av LA, Skidrow, och pratade med alla hemlösa människor som låg uppradade längs gatorna och bjöd dem på en varm nylagad måltid. Och detta görs varje dag!

Detta är bara några utav de projket vi fick ta del av, och som finns på DC. DC bedriver också en bibelskola för fd kriminella som har kommit till tro, och också ett projekt som heter Hope for homeless youth, och allt är till för att hjälpa, tjäna och visa människor som andra kanske ser som hopplösa fall, att det faktiskt finns folk som bryr sig, och framför allt en Gud som bryr sig.

Vet inte riktigt hur jag kom att tänka på DC idag, men det gjorde jag, och det fick mig verkligen att sakna det. Det var det mest fantastiska och mest omtumlande jag har varit med om, men det får en verkligen att tänka om. Åh, jag hoppas innerligt att jag kan få komma tillbaka någon gång, men mest önskar jag att fler människor vill prova på att åka dit och se hur det är. DC tar emot volontärer varje år från världens alla länder, och har du ett halvt eller kanske till och med ett helt år över, åk dit! Det går inte att förklara med ord vilka känslor det stället (och alla människor där) väcker - för mig var det två livsförändrande veckor!

Det här blev värsta värvningsinlägget, men Dream Center är grymt, så jag är inte blyg att försöka värva folk. Det kan förändra ditt liv, men framför allt förändrar det livet på tusentals utblottade och vilsna människor i USA.

Har föresten hört att det finns ett DC på 150 olika platser i USA (Chicago, NY, Sacramento, Dallas, med flera med flera) och också i många andra länder (bla Japan och flera länder i Afrika), så passar inte LA dig, så kanske det finns något annat place som gör det! En parantes bara. :)

M&M

Nu sitter jag än en gång i Karlstad, på en skola som jag har gått på alldeles för länge. Men snart är det slut, om exakt 61 dagar börjar mina Exams, så om 63 dagar så är jag alltså klar, yeay!

Nu skall jag gå till Mat & Muffin och fika med min kära vän Josefin!

Trötter

Orkar inte skriva särskilt mycket idag. Min hand har kramp efter att ha suttit i flera timmar och skrivit och korrigerat sketna affischer (cirka 200 sådana). Vissa dagar blir man lättare irriterad än andra, och idag är definitivt en sådan dag. Jag avskyr när folk tar en för givet och tror att mitt dygn har dubbelt så många timmar som deras eget. Gör någonting själv! (de flesta förstår nog ingenting av det här, och det är bra, för det betyder att ni inte har gjort någonting fel.) Det är ju mitt fel också, jag vet det, ibland tar jag på mig för mycket grejer utan att säga till. Jag är väl för snäll helt enkelt.

Nej, är alldeles för trött, skall upp till skolan imorgon också - behöver min sömn. Kanske skriver jag mer imorgon..

massor med stuff

Idag har jag fått massor med saker gjorda! Först så där på morgonkvisten fick jag ett väldigt uppmuntrande sms från en underbar vän. Jag är så tacksam att jag har så fina vänner som jag har, och Erica, det här var riktat främst till dig! :)

Kl 11 infann jag mig i kyrkan för övning. Några timmar senare och det var dags för lite shopping på Netto, och sen hem med Emma o Nina. Medan E lagade underbart god mat satte jag mig vid datorn och skickade iväg mina ansökningar till olika högskolor och universitet. Det tog sin lilla tid och blev sammanlagt 20 st. Hehe, när man kan söka så många så är det ju lika bra tänkte jag. Sen åt jag mat och njöt av trevligt sällskap. Jag hjälpte E och N att fylla i ansökningar till diverse skolor som E skall söka. Det var kul, men sjukt svårt, så många konstiga svårdefinerade frågor. Men tillslut fick vi nog till det bra. Sen var det dags för pluggning som jag hade skjutit upp hela dagen. Ca 1.5 timme, så lite mindre än vanligt, men men, iallafall bättre än inget! Så när jag hade tröttnat på det så bestämde jag mig för att gå och färga håret. Det dumma är bara att jag inte är så duktig på att färga håret själv, och det slutade med att jag hade skvätt färg på många olika ställen där det inte skall vara någon färg. Men men, håret blev ju bra iallafall! Sen lite umgåstid med E & N innan N åkte hem. Sist men inte minst samtalade jag med min älskling, och då har tiden en förmåga att flyga iväg alldeles för fort!

Och nu är det dags för mig att sova, nattinatt på er alla

Underbara lovsång

Det finns ingen som kan göra mig så glad som Gud gör. När jag tänker på Honom, på Hans skapelse, på allt vad Han gör för mig, på att Han älskar mig, på att Han har en mening med Mitt liv - det gör mig så uppfylld, det finns inget som kan liknas vid den känslan.

Det är fantastiskt att vara förälskad, att hitta någon som man älskar och som man vill dela resten av sitt liv med, det är verkligen speciellt, och helt fantastiskt på alla sätt. Man behöver aldrig mer vara ensam, aldrig mer undra eller oroa sig, för den speciella personen kommer alltid att finnas där, vid ens sida. Eller känslan när man får hålla sitt barn i armarna för första gången, jag har aldrig upplevt det, men jag kan tro att det måste vara en otroligt häftig, känslomässig och underbar känsla. Barnet som har funnits i sin egen kropp i 9 hela månader, som är en del av en själv så som ingen annan är. Jag kan inte ens föreställa mig den speciella kärlek det måste vara. Känslan en tidig sommarmorgon, när solen sakta stiger och värmen ökar, när daggen ännu inte har avdunstat och man går med bara fötter mot det något kallare gräset. Fåglar kvittrar och blommor som vaknar till liv. Himlen ler och träden dansar.
Det finns så många nästintill perfekta ögonblick, då man tänker att man aldrig kan vara lyckligare än nu, när man frågar sig själv vad som möjligen kan vara bättre än det här.

Jag fick svaret idag.

En tom kyrka. Ett piano, en gitarr, och en Gud. Den Guden. Och lovsången till Honom som har övervunnit all världens ondska. Lovsången till Han som lyser där endast mörker existerar. Glädjen som fyller mig när jag sjunger till Honom kan inte jämföras med något annat. Då existerar ingenting annat. Just då finns det ingen som kan göra mig illa, inget som kan skada mitt hjärta. Just då, då är det bara jag och Gud. Gud och jag. Och det är allt som behövs.

mycket på gång idag. Mamma o barnen åkte hem. Sen gick jag iväg på lång övning (självklart dök inte folk upp som skulle komma, surprise), handling och sen matlagning, lyxade till det med ryggbiff och potatisgratäng, mmm. Sen tog jag ett långt och skönt bad och försökte njuta av lugnet fast jag egentligen för mig själv planerade veckan, med övningar plugg och annat. Det är så dumt för jag åker ju bort nästa vecka (yeay!), men dagen som jag kommer hem, på lördagen den 28e, skall vi spela på ett möte på kvällen, och också dagen därefter. Så därför försöker jag få människor att förstå att vi måste öva massor den här veckan eftersom jag inte kan nästa vecka, men ingen tycks förstå allvaret, och då blir jag ytterst irriterad. Men men, det får väl bli som det blir, men jag blir irriterad när ingen annan engagerar sig bara.

Försökte göra en sådan där webbanmälan idag till högskolor i höst, och försökte en bra stund men kunde inte förstå mig på hur man skulle bära sig åt. När jag nästan hade nått bristningsgränsen så såg jag det, rakt framför mig, där stod det klart och tydligt att webbanmälnings grejset inte öppnar förrän imorgon. woops, nog dags att lugna ner sig en smula.

Nu skall jag beställa tågbiljett, och sen kila och prata med syster som precis har kommit hem från Jnkpg där hon har varit i helgen. Byebye

Big Bang

Föresten. Är helt förälskad i The Big Bang Theory, en för mig nyupptäckt komediserie. Den är helt fantastisk, om ni aldrig har sett den så måste ni göra det. Handlar om fyra supernördar med ett IQ som är i princip omätbart högt och deras underbara gargong. Låter inte så kul kanske, men ge det en chans så kanske du också drabbas av kärleken.

Den är helt enkelt fantastisk, har aldrig skrattat så mycket åt en serie, någonsin.

bra dag!

Har haft en väldigt bra dag idag måste jag säga. Spenderat mycket tid med mamma och barnen och det var längesen. Många timmar på stan, otroligt att det kan ta så lång tid att ta sig igenom de få affärer som finns i stan, men med mamma tar det iallafall en tre timmar (och då var vi faktiskt bara i affärerna på gågatan..). Åt pizza och sen åkte jag ivåg för övning. Det var kul fast jag var ganska trött och fick snabbt huvudvärk. Men det är alltid underbart att sjunga lovsång så det gick bra!

Sen skyndade jag mig hem för hade lovat Samuel att kolla på Melodifestivalen (tänker inte ens nämna den, men Sverige, hallå, opera????!!), och med det följde mycket gott och onyttigt! Perfekt för att få Samuel o Clara på bra humör iallafall! Sen kom Jacob hem, och han kom fram till mig och gav mig en kram (!!) vilket jag blev otroligt chockad med glad över, har aldrig hänt förr! Så all in all har det varit en väldigt bra dag, fast har lite dåligt samvete för har inte pluggat, varken igår eller idag.. Men får ta igen det imorgon helt enkelt!

Lyssnar Jack Johnson - Angel på repeat, älskar den låten. DET mina vänner är riktig musik, inte sketen opera, suck..... (och tro nu inte att jag är värsta opera-hataren, för så är inte fallet, men tycker bara inte att det på rätt sätt kan representera Sverige i Eurovision. Men o andra sidan har det ju inte funnits någon sådan låt på ytterst många år, så kanske bara är dags att ge upp den tanken.. ).

God of this city

Älskar den här låten så mycket. Jag gråter varje gång.


http://www.youtube.com/watch?v=d61LamkXfwk

Snön har kommit tillbaka idag. Igen. Som vanligt. Har snart gett upp hoppet om vår. Så fort man tror att solen har kommit för att stanna, så vaknar man upp nästa dag och det snöar för fullt. Det var ett tag då jag älskade snö. Då den första snöflingan gav den största glädjen, och jag inte kunde vänta förrän det hade kommit tillräckligt för att kunna rulla snöbollar och kasta på lyckligt ovetandes. Ja, den personen är long way gone, iallafall för i år. Kanske finns en möjlighet att hon blickar fram nästa år, kanske, men då får det minsann bli vår snart!

Idag har jag varit sängliggandes (eller soffliggandes) med feber och en otroligt envis huvudvärk. Sånt är inte kul, jag tycker inte om att vara sjuk. Har på tok för mycket energi för det. Försökte mig på att träna lite på crosstrainern, för blir så otroligt rastlös av att inte göra någonting, men huvudvärken förvärrades x 10 av det, så fick ofrivilligt acceptera mitt tillstånd och gå och lägga mig igen. Så har varit en seeeeg dag med andra ord.

Min schweiziska vän Kathrine är i Sverige, hon landade imorse, och skall vara här (fast i Sthlm) under helgen för sin systers bröllop. Känns jättefrustrerande att veta att hon är i landet men inte kunna träffa henne. Men förhoppningsvis kan vi ses nästa månad, då kommer hon hit igen, och då för sin brors bröllop. Så hoppas hoppas hoppas att det går att ordna på något sätt så att vi kan ses!

Imorgon kommer mamma och barnen hit, skall bli kul att träffa dem, var ett par veckor sedan sist. Men nu skall jag nog gå och lägga mig, och förhoppningsvis kurera mig. Tá tá

Loving God. Loving People. Loving Life!

Har precis kommit hem från vår cellgrupp, och jag är så taggad på vad Jesus har förberett för den här staden! Vi skall ha en ungdomssatsning, Vision 09, i vår (1-3 maj), och det kommer att bli grymt! Vi har haft några tvivel, ex om vi skall ta hit Christoffer Hiding eller inte. Vi har alla enats om att det skulle vara en jättebra grej, men vår budget är det som har hållit oss tillbaka. Han kostar 15 000 med band, och vi har haft zero. Men Gud är så fantastiskt god, och Han har försett oss med pengar på olika sätt, och det kommer att gå hem! Gud har stora planer för Åmål, yes He does!

Jag tror det värsta och också det lättaste vi människor gör är att ge upp. Det händer hemska saker runtomkring oss, i våra familjer, i våra städer och i vårt land. Igår tog ännu en ungdom sitt liv här i Dalsland, och han är en utav många de senaste åren. När man ser allt, hur dåligt människor mår, den psykiska ohälsan som ökar så katastrofalt, antidepressiva mediciner som ökar, narkotika och alkohol konsumption som ökar, unga tjejer och killar som skär sönder sina armar, all SKIT som djävulen förser det svenska folket med, så kan man lätt tänka att det är försent. Att det inte finns någon räddning. Att slaget är förlorat, och man ger helt enkelt upp.

Men älskade dyrbara vänner, slaget är inte förlorat, slaget är vunnet! Gud har stora planer för Åmål, stora planer för det här landet! Jesus DOG för Sverige, för Kalle o för Anders o för Lisa o för Sven och för alla svenskar (och alla andra nationaliteter och folkgrupper). Han dog för att vi ska kunna Leva, och leva gott! För att vi skall kunna njuta av det underbara liv som vi har fått! För att vi skall kunna vara Glada och Lyckliga! För att vi skall kunna Älska!

Och jag är helt övertygad om att den tiden kommer snart! Åh, jag längtar till den dagen då det kommer att vara rusningstrafik på söndagsmorgnarna för alla som skall till kyrkan! Man kan skratta åt det nu kanske, men den tiden kommer!

Jag fick ett mess av en underbar nära vän idag, och hon skrev "tänk vilken förmån vi har, som får tjäna Gud på varsinna håll. Vi har ett spännande liv framför oss....", och jag kan bara instämma. Vilket spännande liv vi har framför oss!

sömn + skola = inte bra

Alltid när jag vet att jag skall upp dagen efter så har jag svårt att somna. Alla andra dagar slocknar jag oftast direkt, men aldrig tisdagskvällar, aldrig onsdagskvällar. Då vrider o vänder jag på mig o tänker på 1000 olika saker, kan ha en låt på hjärnan eller vad som helst, som inte får mig att somna. Det är nog psykiskt, jag Vet att jag måste upp imorgon och måste sova Nu för att inte vara för trött, och så går tankarna så, och jag får sova kanske 4-5 timmar den natten. Hm. Jaja. Det enda bra är ju iallafall att det bara är två dagar i veckan, hade vart jobbigt om jag gick i skolan på heltid!

Nu sitter jag o väntar på lektion, har så tråkigt här för jag känner ingen, och ingen verkar vara villig att lägga ner särskilt mycket tid på att lära känna mig. Jag vet ju att det är mitt fel, jag som väljer att vara svåråtkomlig, jag som väljer att inte starta samtal osv. Jag vet inte varför jag är sån här, brukar inte vara sådan, men ja, jag vet inte. Tänker nog mest att det snart är över iallafall. 2 månader till, sen förhoppningsvis (!) behöver jag aldrig mer sätta foten på den här skolan.

Idag är det en månad sedan jag träffade Simon, och det känns. Får ju snart åka till honom, men det är ändå för lång tid. Saknar mycket.

Men nu är det dags för mat. Bon Apetit, eller hur är det?

Pluggiplugg

Dagarna går så fort, känns så overkligt att jag är i Paris om 2 veckor!

Har varit riktigt effektiv de här senaste dagarna, och pluggat MASSOR. Känns faktiskt väldigt bra, och har plöjt igenom 2 topics på 3 dagar (vilket är mer än jag brukar under en 2 veckors period), så känns som jag för en gångs skull har koll på läget. Har tränat mycket mer den här veckan också, och tror det är därför jag har haft så mycket energi till annat. Jag börjar successivt (stavas det så?) bryta ner mitt försvar när det gäller träning, och är snart på gränsen till att erkänna att det nog är bra för mig. Bra va?

Har också vart och fikat med min gamle vän Patric, och det var som vanligt ett sant nöje. Älskar att bara sitta o prata minnen och nyheter med honom, han är en väldigt skön prick skall ni veta, one of a kind, verkligen!

Imorgon skall jag o några andra till Svenska Kyrkans ungdomsarbete och informera om vårt projekt som vi skall ha i början av maj. Vi skall berätta om projektet och inbjuda dem att delta, och också försöka ragga lite folk till dramateam och annat. Förhoppningsvis nappar några iallafall, för skulle vara väldigt bra med lite utökning...

Nej, nu äré dusch och läggdags som gäller. Sov gott

cirkel

Livet är så konstigt men så otroligt fantastiskt. Jag såg på en snutt av en dokumentär här om dagen. Kvinnan berättade om sitt liv. "Jag har fått uppleva en död (hennes man), men jag har också fått uppleva 5 födelser (barn och barnbarn)". Och det fick mig verkligen att tänka till, hur fantastiskt livet är skapat. Igår fick jag reda på att ett långt och en gång kärleksfullt förhållande har brutits upp. Idag fick jag reda på om ett annat förhållande som nyss har påbörjats, som har hela framtiden framför sig. Livet är mystiskt och vackert och sorgligt och otroligt oförutsägbart.

Hål

Bajs. När jag skulle publicera ínlägget så försvann det, så nu måste jag skriva om allt. Suck.

Är jättetrött ikväll verkligen, och vet inte ens varför? Min syster Sandra och hennes tre underbara barn har varit här och hälsat på, det var jättekul att få träffa dem! (Minnah har blivit så stor, och kryper runt överallt och är snart på vippen att gå helt själv! Otroligt vad fort tiden går.) Men efter det har dagen varit ganska händelselös med massa plugg (fick förvånande nog väldigt mycket gjort idag!), lite träning, lite shopping på ica, bad och sen en film så där på kvällskvisten. Men ingenting som var väldigt energikrävande men ändå är jag riktigt slut. Det enda som hindrar mig från att gå och lägga mig är att jag väntar på att min älskling skall logga in på skype, så skynda skynda! :)

Har fått höra en superskön låt idag, Holes med Malpo Mene. Jag skulle lägga upp den här så ni kunde få lyssna, men tyvärr är jag den minst tekniska människan på denna planet, har ingen aning om hur man gör, så förlåt mig!

lover of words..

Många vet nog inte att jag älskar poesi. Inte sådan där dålig poesi som man fick läsa i svenskan på gymnasiet (kan inte ens komma ihåg författarnas namn). Jag älskar Riktig poesi. Det finns människor som verkligen har den gåvan. Att förmedla känslor och tankar i otroligt vackra ord. Ord som kan få en att gråta för att det beskriver så exakt, men ändå så abstarkt, på något sätt. Det är svårt, jag önskar jag var bättre på det, men det finns många som jag beundrar. Whitman, Brown, Cummings, Wilde, ja det finns ett par stycken. Nicholas Sparks skriver i the Notebook om poeterna som"...lovers of words, makers of language, shapers of thoughts..." och det är en fantastisk beskrivning om fantastiska författare.


I carry your heart with me, I carry it in my heart. I am never without it, anywhere I go you go, my dear;
and whatever is done by only me is your doing, my darling.
I fear no fate, for you are my fate, my sweet. I want no world, for beautiful, you are my world, my true. And it's you are whatever a moon has always meant and whatever a sun will always sing, is you.

Here is the deepest secret nobody knows. Here is the root of the root and the bud of the bud, and the sky of the sky of a tree called life;
which grows higher than soul can hope or mind can hide.
And this is the wonder that's keeping the stars apart

I carry your heart, I carry it in my heart.
- E.E. Cummings


Thou knowest all; I seek in vain
What lands to till or sow with seed
--The land is black with briar and weed,
Nor cares for falling tears or rain.

Thou knowest all; I sit and wait
With blinded eyes and hands that fail,
Till the last lifting of the veil
And the first opening of the gate.

Thou knowest all; I cannot see.
I trust I shall not live in vain,
I know that we shall meet again
In some divine eternity.

-Oscar Wilde

chokladbollar

Fredagar måste vara den sämsta tv-dagen! Kan ju vara så att det är för att folk i vanliga fall har mycket roligare saker för sig på fredagskvällar än att glo på tv, men inte jag inte, så man tänker att de borde ta lite hänsyn till mig, men nej då.

Såå, fick ett samtal av en trevlig kvinna (vid namn Lina) som undrade ifall hon skulle komma o hämta mig med bilen om jag ville handla lite inför kvällen, alltså godis el dyl. Men strong som jag var tackade jag nej till erbjudandet och försökte övertala henne (och mig själv), att jag skulle ha en socker-fri kväll. Och det gick bra ett tag. Jag gjorde mat och åt, och åt en kiwi lite senare. Men de som säger att frukt stillar sockersuget har fel! Tillslut kunde jag inte hålla mig mer, och gick runt o började leta igenom kylskåpet och skafferiet för att se om jag hade ingredienser nog till att baka. Men visade sig att vi inte hade varken ägg eller mjölk, så då blev det svårt. Tillslut kom jag iallafall på den briljanta ideén att göra chokladbollar! Det hade jag ingredienser till, och vad ska man säga, är man desperat så är man! Så jag stod där och knådade chokladbollsdegen med händerna och mindes när för många år sedan då jag och Erica bakade negerbollar (nu har jag lärt mig att inte säga så mer) efter skolan. Men, jag kanske gjorde något fel, men det var inte alls lika gott som jag mindes att det skall vara! Det såg ut som små bajskluttar (som Becca skulle säga) och jag förstår inte vem som kom på ideen att ha havregryn i, det passar väl inte? Ja, så lite besviken blev jag faktiskt, men fick ju iallafall mitt sockerbehov stillat (för stunden..)

Imorgon kommer Sandra och barnen hit o hälsar på, det skall bli skoj att träffa dem, var ett tag sedan. Hörde i telefonen att Minnah har lärt sig sitt första ord, "mamma". Det är sjukt vad bebisar växer fort, skall bli jättekul att få träffa henne!

nej, nu är det dags för lite plugg tror jag minsann. Tjolahopp!

ps. Idag är det 17 dagar kvar tills jag åker till Parre (alltså Paris ), och jag längtar sååååå otroligt mycket! Iiiih

brustet hjärta

Idag har varit en ganska jobbig dag. För mig, men speciellt för min syster. Skall inte skriva om det i respekt för henne. Men ingen önskar jag den hjärtskärande smärta som hon har fått uppleva idag. Ingen.

Och jag tackar den Oändlige Guden för den nåd Han hade för mig och mitt liv när Han, trots allt vad jag är och allt vad jag gör, skänkte mig den vackraste i hela skapelsen.

ovisshet

Idag är jag i Karlstad, var länge sedan jag var här nu, men känns bra. Trivs bättre här än hemma, tyvärr. Skall strax ha lektion, känns som en evighet sedan sist, men är ju bara ett par veckor sedan dock. Och jag skall vara ärlig, jag har inte skött mitt plugg under de här veckorna. Det är så mycket lättare att bli inspirerad och plugga när man har lektioner att gå på. Inte konstigt att jag inte klarade av att plugga på distans förra året. Jag behöver lärare och lektioner helt enkelt, för att förstå, för att ta tag i saker.

Det som mest har cirkulerat i mina tankar de senaste dagarna är vad som skall hända framöver. Jag är så orolig, och jag hatar att inte veta. Skall jag plugga? Eller skall jag gå team? Eller skall jag jobba? Jönköping? Göteborg? Någon annanstans? Gah, mina frågor är många men svaren är för tillfället väldigt få.

Men men, jag får väl göra det jag kan nu (dvs plugga), så får Gud leda. Men det är jobbigt, att lämna all kontroll till Gud, för även om man vet att Han vet bäst, så tvivlar man ibland..

oops, got to go, lektion om några minuter.

bad mood

Jag är så sjukt irriterad! Skulle boka biljett till Karlstad imorgon, med SJ, och allt går bra och som vanligt, så kommer man till slutet när man skall betala, så har de börjat med något nytt med att man måste kunna styrka sin identifikation, ha något sort Bank ID security bla bla bla, innan man kan köpa några biljetter på internet. Så efter över en halvtimme med att hålla på med att installera massa program, välja lösenord, och logga in och ut på internetbanken som krånglar konstant, så har jag tillslut fått min security password, men tror ni att det funkar? Jag har försökt beställa de där sketna biljetterna i över en timme nu, och det går inte! Helt otroligt! Gah, SJ alltså. Har aldrig varit mitt favvobolag. Alltid Alltid ALLTID försenade. Sen kommer man till Länsförsäkringar, som är min bank, som också ALLTID krånglar på något sätt. Och tillsammans, ja. Kan inte bli så mycket bättre. Eller värre. GAH, not in a good mood right now.

18 maj

Plugg plugg plugg. Jag längtar så tills det är klart. 18 maj avgörs det, och det kan inte komma fort nog.

Har jag nämnt att jag avskyr kemi? well, I do.

Idag när jag vaknade var det helt kritvitt ute, och snön bara fortsatte att falla, och har så gjort heeeela dan. Jag som ville ha vår, men men. Får väl vänta ett tag till med det antar jag.

världens ände

Idag har vi varit i en liten håla (ännu mindre än Åmål) i Dalsland som heter Bengtsfors och haft gudstjänstmöte. Det började lite rought innan mötet, när vi skulle öva igenom låtarna en sista gång, ha soundcheck o lite sånt, för mina musiker hade plötsligt glömt bort allt vad vi har övat på de senaste dagarna! Låtordning, ackordföljd, you name it, det lät hemskt! Tillslut så vart jag så arg på dem att jag sa att nu går vi och ber istället, för klockan tickade och det lät ändå inte bättre. När väl mötet började däremot, så spelade de nästintill felfritt (med några små undantag), och det blev en jättebra gudstjänst där människor fick möta Gud! Givetvis har det ingenting med hur bra eller dåligt vi spelade, men det är skönt när saker och ting faller på plats!

Efter mötet var det kyrkkaffe och under tiden kom vi överens om (de flesta av oss) att vi aldrig, inte ens om vi blev erbjudna miljontals kronor, skulle vilja flytta till Bengtsfors. Världens ände korade vi den till. (Men församlingen var jättehärlig, äkta och brinnande!)

Är sjukt trött ikväll, så ska faktiskt snart gå och lägga mig. Be blessed




ps. Simon, saknar dig mer än du någonsin kan förstå.