Jag har så mycket att stå i så ni kan inte förstå! Lite bakgrundsinfo först: på nyår, alltså imorgon, skall vi, "ungdomar" från olika kyrkor här i stan, hålla ett litet alko o drogfritt partaj på åmåls ungdomsgård, för 13 +. Ska bli riktigt kul, vi skall ha ett kort utåtriktat möte med mycket soft musik, drama, livsberättelser etc. Senare blir det party party som gäller, med massa mat o gott o spel o allt möjligt trevligt som kan tänkas.
Jag skall vara med och sjunga under kvällen. Det var först min enda roll och det kändes skönt att kunna fokusera på det liskom. sen började folk droppa av, några skulle resa bort, etc etc, tillslut blev vi inte så många som kunde hjälpa.
Mitt schema för imorgon: Stiga upp 0700, för att PACKA (åker till eskilstuna dan efter, tidigt, och antar att det kommer att bli sent imorgon så..), (frukost någonstans emellan, men skriver inte med. 0800 Baka efterätt till uträknat ca 80 pers, kommer ta ett tag med andra ord.
1100 soundcheck och övning. 1200 städning och pyntning av lokaler. Kan hålla på ett par timmar.. ca 1400 förbereda i köket med mat, hacka massa grönsaker till tacos, bla. 15.30 Ett annat soundcheck (med ett annat band, andra låtar etc.), 1700 övning med dramateamet (jag skall tydligen sköta ljuset??), 1800 bön för kvällen + sista upptaggning. 1900 börjar kalaset!
Någonstans däremellan ska jag försöka hinna med att åka hem, duscha, äta, och göra mig partyfin. När nu det skall ske..
Har jag glömt ngt nu?
Ja, juste, jag ska skriva ett vittnesbörd också, som jag sen ska öva in!
Plus att jag skall bort till kyrkogården och tända ljus o sätta blommor.
Hur mycket hinner man med på en dag är frågan?
onsdag 31 december 2008
fredag 26 december 2008
julemat og norsk
Ännu en juledag är över och förbi. Och så mycket mat som blir över! Varje år är det samma sak. Är det bara vår familj, eller är det folk i allmänhet som har otroligt dåligt ögonmått? Nu kommer det bli rester ett bra tag framöver.
Imorgon drar vi tillbaka till älskade schweden och Åmål. Ska bli skönt, tre dagar räcker gott och väl. Skönt dock att kunna bila med familjen hem, sjukt dyrt att åka tåg nuförtiden!
För övrigt är norska otroligt svårt att förstå, tillochmed för en "almost-värmlänning" som mig själv. Skall berätta om julmiddagen tidigare idag. Helges syster m familj var på besök, alltså var det i princip endast norska som pratades runt middagsbordet. Folk skrattade och hade det trevligt, tydligen har Helge en väldans humor när han är på g. Iallafall, folk verkade trivas riktigt bra, alla utom jag dock, som inte förstod ett ord av vad som sades. När folk skrattade åt skämt så satt jag oförståendes helt tyst, för jag förstod knappt ett ord, och kastade med jämna mellanrum längtande blickar åt barnbordet och mina, än så länge, svensktalande syskon.
Så hände det pinsamma. Folk skrattade och pratade och Helge började prata på nytt. Det lät som ett nytt skämt, och jag lyssnade febrilt för att förstå, och jag trodde faktiskt att jag förstod! Med ens började jag skratta åt det påstådda skämtet, tills jag plötsligt insåg att ingen annan skrattade med mig. Tydligen så hade Helge helt plötsligt fått för sig att vara allvarlig, och jag missförstod naturligtvis alltihop! Jag försökte snabbt skylla på något annat, kollade bort mot barnbordet och låtsades att de hade gjort något roligt där borta. Men oj vad pinsamt det blev! Haha, ja ibland blir det inte riktigt som man vill.
Har druckit massa koppar kaffe ikväll som utfyllnad för min tysthet, så hur jag skall kunna sova i natt är ett mysterium.
Har iallafall varit riktigt kul att vara här i Norge ett par dagar. Skönt att bli lite ompysslad o inte behöva laga mat eller städa. Ibland kan man behöva det. Är alltid kul att umgås med småsyskonen också, eftersom det inte blir så ofta. Spela lite spel med Samuel, lyssna på musik o prata tjejsnack med Clara, lite sånt som är kul att göra ibland.
Men nu ska det bli skönt att komma hem.
Imorgon drar vi tillbaka till älskade schweden och Åmål. Ska bli skönt, tre dagar räcker gott och väl. Skönt dock att kunna bila med familjen hem, sjukt dyrt att åka tåg nuförtiden!
För övrigt är norska otroligt svårt att förstå, tillochmed för en "almost-värmlänning" som mig själv. Skall berätta om julmiddagen tidigare idag. Helges syster m familj var på besök, alltså var det i princip endast norska som pratades runt middagsbordet. Folk skrattade och hade det trevligt, tydligen har Helge en väldans humor när han är på g. Iallafall, folk verkade trivas riktigt bra, alla utom jag dock, som inte förstod ett ord av vad som sades. När folk skrattade åt skämt så satt jag oförståendes helt tyst, för jag förstod knappt ett ord, och kastade med jämna mellanrum längtande blickar åt barnbordet och mina, än så länge, svensktalande syskon.
Så hände det pinsamma. Folk skrattade och pratade och Helge började prata på nytt. Det lät som ett nytt skämt, och jag lyssnade febrilt för att förstå, och jag trodde faktiskt att jag förstod! Med ens började jag skratta åt det påstådda skämtet, tills jag plötsligt insåg att ingen annan skrattade med mig. Tydligen så hade Helge helt plötsligt fått för sig att vara allvarlig, och jag missförstod naturligtvis alltihop! Jag försökte snabbt skylla på något annat, kollade bort mot barnbordet och låtsades att de hade gjort något roligt där borta. Men oj vad pinsamt det blev! Haha, ja ibland blir det inte riktigt som man vill.
Har druckit massa koppar kaffe ikväll som utfyllnad för min tysthet, så hur jag skall kunna sova i natt är ett mysterium.
Har iallafall varit riktigt kul att vara här i Norge ett par dagar. Skönt att bli lite ompysslad o inte behöva laga mat eller städa. Ibland kan man behöva det. Är alltid kul att umgås med småsyskonen också, eftersom det inte blir så ofta. Spela lite spel med Samuel, lyssna på musik o prata tjejsnack med Clara, lite sånt som är kul att göra ibland.
Men nu ska det bli skönt att komma hem.
onsdag 24 december 2008
...
När man har haft distansförhållande ett tag så börjar man vänja sig vid tanken att inte få träffa varandra så ofta. Man går inte längre runt och saknar (hela tiden) utan efter ett tag, när man kommer in i rutiner igen, så funkar livet ändå hyfsat bra (även om man givetvis alltid längtar efter den andra personen..). MEN..
vissa dagar, inte så jätteofta, men vissa dagar, så funkar det inte alls. Rutinerna är som bortblåsta, mobilen är uppe för jämnan för att inte missa eventuella samtal/mess, eller bara för att för 1000 gången bläddra igenom bildarkivet för att minnas och sakna lite extra. Ibland kan man ha sådana dagar då magen vänds ut och in vid blotta tanken på personen. De bekanta, men ibland frånvarande, fjärilarna dyker på nytt upp i magen, och att umgås aktivt med någon annan, i.e., ge någon annan än din partner uppmärksamhet eller tid i dina tankar, existerar inte ens i din värld.
Ibland kan man ha sådana dagar.
Idag, är definitivt en sådan dag.
vissa dagar, inte så jätteofta, men vissa dagar, så funkar det inte alls. Rutinerna är som bortblåsta, mobilen är uppe för jämnan för att inte missa eventuella samtal/mess, eller bara för att för 1000 gången bläddra igenom bildarkivet för att minnas och sakna lite extra. Ibland kan man ha sådana dagar då magen vänds ut och in vid blotta tanken på personen. De bekanta, men ibland frånvarande, fjärilarna dyker på nytt upp i magen, och att umgås aktivt med någon annan, i.e., ge någon annan än din partner uppmärksamhet eller tid i dina tankar, existerar inte ens i din värld.
Ibland kan man ha sådana dagar.
Idag, är definitivt en sådan dag.
klappar
Man får alldeles för mycket paket på jul. Det är som att varje år måste man utkonkurera sig själv, och köpa ännu mer, ännu fler. Självklart är jag otroligt tacksam för allt jag fått. Men jag önskade mig antingen en stekpanna eller kastruller. Jag fick ett helt pack med kastruller + massa andra saker som jag egentligen inte behöver, men visst, som är kul att ha. Jag är jättetacksam än en gång, så tro inte det. Men ibland känns det som att man ger bara för att ge, utan att det finns en tanke bakom det. Jag hade lätt blivit lika glad för "bara" en stekpanna.
Men vi i västvärlden ser det väl inte så längre. Man kan inte förstå och tänka sig att någon nöjer sig med att bara få EN sak på jul.. det är konstigt. Vi borde vara glada över att ens ha pengar att köpa julklappar för, över att kunna få julklappar.
Jag blir lite ledsen när Samuel kollar på Claras hög av paket och säger "Mäh, vad många hon har fått, varför har inte jag fått så många?!", medan han kanske har något färre paket, men istället 10 x så stora (och dyra). Jag vet att de bara är barn o att det är så barn tänker, men jag hoppas ändå att de växer ur det. Och att jag har vuxit ur det.
Jag skulle vilja prova att ett år skänka bort alla pengar som egentligen skulle gått till julklappar. Inte ge en enda, och inte få en enda. Undrar hur det skulle få mig att känna mig.. Skulle jag på julaftonsmorgon tycka att det var dumt gjort av oss som skänkt bort alla pengar? Skulle jag tycka synd om mig själv som för en gångs skull inte får några paket? Kanske. Människan är en självisk varelse, det är bara att inse. Men jag hoppas att jag skulle få vara lycklig över att genom att avstå från min lyx, kunna föda en familj i Afrika, kanske ge en flicka en skoluniform i Sydamerika, skolböcker eller mediciner till Papa Guinea. Ja, nånting bättre än en fjärde parfymflaska skulle de iallafall kunna gå till.
Men vi i västvärlden ser det väl inte så längre. Man kan inte förstå och tänka sig att någon nöjer sig med att bara få EN sak på jul.. det är konstigt. Vi borde vara glada över att ens ha pengar att köpa julklappar för, över att kunna få julklappar.
Jag blir lite ledsen när Samuel kollar på Claras hög av paket och säger "Mäh, vad många hon har fått, varför har inte jag fått så många?!", medan han kanske har något färre paket, men istället 10 x så stora (och dyra). Jag vet att de bara är barn o att det är så barn tänker, men jag hoppas ändå att de växer ur det. Och att jag har vuxit ur det.
Jag skulle vilja prova att ett år skänka bort alla pengar som egentligen skulle gått till julklappar. Inte ge en enda, och inte få en enda. Undrar hur det skulle få mig att känna mig.. Skulle jag på julaftonsmorgon tycka att det var dumt gjort av oss som skänkt bort alla pengar? Skulle jag tycka synd om mig själv som för en gångs skull inte får några paket? Kanske. Människan är en självisk varelse, det är bara att inse. Men jag hoppas att jag skulle få vara lycklig över att genom att avstå från min lyx, kunna föda en familj i Afrika, kanske ge en flicka en skoluniform i Sydamerika, skolböcker eller mediciner till Papa Guinea. Ja, nånting bättre än en fjärde parfymflaska skulle de iallafall kunna gå till.
Doppare dán!
Har precis, för ett par timmar sedan, kommit fram till Norge, efter en frustrerande resa med, återigen försenade, SJ. Har äntligen fått lite julkänsla ändå. har ätit "tomtegröt" med familjen och slagit in julklappar med mamma. Emma, min yngre syster, stannade hemma i Sverige, hon skall fira jul tillsammans med storasyster Sandra och hennes familj. Jag förstår att hon vill vara med dem, men hade ändå vart kul om hon ville vara med oss här. Allt blir lite roligare med en Emma i familjen förstår ni!
Annars har min dag varit väldigt stressig. Det är såhär nämligen, att jag och Simon och två underbara människor från vår forntida klass skall i början av januari åka till Schweiz för att hälsa på en annan underbar människa från vår forntida klass (vår klass var full med underbara människor helt enkelt!).
Iallafall, igår slog en tanke mig, jag sprang efter mitt pass och fick genast panik när det jag hade fruktat inträffade. Jag mindes nämligen, bara sådär, att när vi skulle åka till USA i våras, så var ens pass tvunget att vara giltigt i minst 3 månader framåt för att kunna användas.
Mitt pass nu går ut i februari, och det var det jag kom på alltså. Panikslagen försökte jag (och Simon) ta reda på om fallet var så att man var tvungen att också ha 3 månaders giltighet på passet för att åka till Schweiz, men ingen tycktes veta svaret på frågan. Varken hos polisen eller på internet kunde man få tag på svaret. Så efter jobbet idag var jag tvungen att superstressa till polisen för att beställa ett nytt pass. Jag får passet om 5 arbetsdagar, hello - det finns typ inga arbetsdagar under julveckan! Vi åker till Schweiz den 3e januari, och då är förmodligen inte passet klart. Då förstår ni att jag bad till Gud. Oj vad jag bad. Som tur var så ringde jag Simon när jag hade kommit hem, han hade pratat med Schweiziska ambassaden, och de trodde att passet skulle gillas under tiden för resan. Inte ens de kunde alltså ge mig ett rakt svar.
Så kanske blir det så att jag inte kommer längre än till Arlanda, but let's pray it won't happen!
Men det är väldigt skönt att komma hem till familjen måste jag ändå säga. Man får mycket mera serverat nu, känns skönt att få lite semester. Imorgon bitti skall vi till kyrkan för att lyssna på Clara och hennes kör som skall sjunga.
Jag hoppas verkligen att mamma inte har adopterat något från norskarnas julbord. Någonting säger mig att det inte är fullt lika gott som vårt...
Annars har min dag varit väldigt stressig. Det är såhär nämligen, att jag och Simon och två underbara människor från vår forntida klass skall i början av januari åka till Schweiz för att hälsa på en annan underbar människa från vår forntida klass (vår klass var full med underbara människor helt enkelt!).
Iallafall, igår slog en tanke mig, jag sprang efter mitt pass och fick genast panik när det jag hade fruktat inträffade. Jag mindes nämligen, bara sådär, att när vi skulle åka till USA i våras, så var ens pass tvunget att vara giltigt i minst 3 månader framåt för att kunna användas.
Mitt pass nu går ut i februari, och det var det jag kom på alltså. Panikslagen försökte jag (och Simon) ta reda på om fallet var så att man var tvungen att också ha 3 månaders giltighet på passet för att åka till Schweiz, men ingen tycktes veta svaret på frågan. Varken hos polisen eller på internet kunde man få tag på svaret. Så efter jobbet idag var jag tvungen att superstressa till polisen för att beställa ett nytt pass. Jag får passet om 5 arbetsdagar, hello - det finns typ inga arbetsdagar under julveckan! Vi åker till Schweiz den 3e januari, och då är förmodligen inte passet klart. Då förstår ni att jag bad till Gud. Oj vad jag bad. Som tur var så ringde jag Simon när jag hade kommit hem, han hade pratat med Schweiziska ambassaden, och de trodde att passet skulle gillas under tiden för resan. Inte ens de kunde alltså ge mig ett rakt svar.
Så kanske blir det så att jag inte kommer längre än till Arlanda, but let's pray it won't happen!
Men det är väldigt skönt att komma hem till familjen måste jag ändå säga. Man får mycket mera serverat nu, känns skönt att få lite semester. Imorgon bitti skall vi till kyrkan för att lyssna på Clara och hennes kör som skall sjunga.
Jag hoppas verkligen att mamma inte har adopterat något från norskarnas julbord. Någonting säger mig att det inte är fullt lika gott som vårt...
onsdag 17 december 2008
morgonpigg
Första morgonen på länge som jag kände mig riktigt pigg när jag vaknade! Helt otroligt, och känslan har hängt i sig i flera timmar nu, och jag sov inte ens på tåget! Allt det här är helt nya känslor och händelser för mig, så förlåt om jag är exalterad. Och det konstiga är att jag egentligen inte har sovit särskilt bra inatt, och alldeles för lite om man skall lita på forskning. Men kanske passar det bättre för mig att sova 5-6 timmar, istället för 8-9. Eftersom jag inte ägnar mig så mycket åt sport eller exercise (med inte så mycket, menas 0), så gör ju jag inte av med så mycket energi, så därför kanske jag inte behöver sova så länge på nätterna. Kan det vara så? Jag vet inte, jag bara spånar, men det vore ganska skönt om det var så.
Fast, vad ska man göra klockan 7 am när man inte har skola ? Hm, jag får klura på det lite..
Fast, vad ska man göra klockan 7 am när man inte har skola ? Hm, jag får klura på det lite..
tisdag 16 december 2008
rädsla och funderingar
Rädsla är bland den värsta känslan. Att veta att man inte kan påverka. Inte göra någonting åt vad som händer.
Jag har förlorat min far. Jag har varit nära på att förlora min bror. Och igår morse var jag väldigt väldigt nära att förlora min syster. Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv som jag var igår morse, när jag trodde att jag hade förlorat henne.
Tack vare Guds oändliga nåd så lever alla mina syskon idag, och mår förhållandevis bra. Och i all rädsla, så finns Hans trohet, och när jag tänker på den så blir jag med ens lugn. Oavsett vad som händer så är min Herre och Far med mig. Det är tröstande.
Jag blir så ledsen när jag ser hur många relationer inom familjer som brister och går sönder på grund av löjliga betydelselösa småsaker. Vad jag verkligen önskar mig till jul är att folk skall förstå människors värde, sitt eget värde. Att vårda sina relationer ömt. För man vet aldrig när man kommer mista en nära. Det kan gå så snabbt, och komma helt oväntat. Och då är det försent. Var inte långsint utan vårda om dina relationer, berätta hur mycket du älskar dem, så att de aldrig behöver att tvivla på det. Man kan aldrig höra sådant för ofta.
Jag har förlorat min far. Jag har varit nära på att förlora min bror. Och igår morse var jag väldigt väldigt nära att förlora min syster. Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv som jag var igår morse, när jag trodde att jag hade förlorat henne.
Tack vare Guds oändliga nåd så lever alla mina syskon idag, och mår förhållandevis bra. Och i all rädsla, så finns Hans trohet, och när jag tänker på den så blir jag med ens lugn. Oavsett vad som händer så är min Herre och Far med mig. Det är tröstande.
Jag blir så ledsen när jag ser hur många relationer inom familjer som brister och går sönder på grund av löjliga betydelselösa småsaker. Vad jag verkligen önskar mig till jul är att folk skall förstå människors värde, sitt eget värde. Att vårda sina relationer ömt. För man vet aldrig när man kommer mista en nära. Det kan gå så snabbt, och komma helt oväntat. Och då är det försent. Var inte långsint utan vårda om dina relationer, berätta hur mycket du älskar dem, så att de aldrig behöver att tvivla på det. Man kan aldrig höra sådant för ofta.
lördag 13 december 2008
Idol och julkort
KEEVIIIIN, KEVIIIN, KEVIIIIN. Yes! Den första som vunnit Idol i Sverige som faktiskt är värd att kallas Idolvinnare! Grymt bra, förtjänade han verkligen.
Har haft en helkväll med lite kompisar. Massa godis och pizza, mmm, men nu är jag sjukt mätt. Somnade inte förrän vid efter 5 imorse, låg och vred och vände mig om vartannat. Så nu känner jag mig faktiskt ganska trött.
Imorgon ska jag köpa och skriva och skicka julkort. Tycker det är så kul att själv få julkort, men har kommit på att om man inte skickar några själv så får man nog inte så många.. Vi har hittills fått ett, och det från mormor o morfar. Så nu ska jag skicka många många detta året, så kanske får jag iallafall några fler till nästa år.
Skulle vilja gå upp tidigt imorgon, träna lite på crosstrainern, duscha, äta en rejäl frukost o sen vara nere på stan i tid till att affärerna öppnar vid 10.
De som känner mig vet att jag kommer vakna alldeles försent, äta ytterst lite - om någon - frukost, träna? skulle inte tro det, kanske duscha, och komma ner till stan i tid till att affärerna stänger.
Ja, man kan ju drömma iallafall.
Har haft en helkväll med lite kompisar. Massa godis och pizza, mmm, men nu är jag sjukt mätt. Somnade inte förrän vid efter 5 imorse, låg och vred och vände mig om vartannat. Så nu känner jag mig faktiskt ganska trött.
Imorgon ska jag köpa och skriva och skicka julkort. Tycker det är så kul att själv få julkort, men har kommit på att om man inte skickar några själv så får man nog inte så många.. Vi har hittills fått ett, och det från mormor o morfar. Så nu ska jag skicka många många detta året, så kanske får jag iallafall några fler till nästa år.
Skulle vilja gå upp tidigt imorgon, träna lite på crosstrainern, duscha, äta en rejäl frukost o sen vara nere på stan i tid till att affärerna öppnar vid 10.
De som känner mig vet att jag kommer vakna alldeles försent, äta ytterst lite - om någon - frukost, träna? skulle inte tro det, kanske duscha, och komma ner till stan i tid till att affärerna stänger.
Ja, man kan ju drömma iallafall.
fredag 12 december 2008
sova?
Koffeinet sitter visst i ett tag. Klockan är nu 03.17, och jag är inte tröttare nu än jag var för två timmar sen. Oops. Om 2 timmar skall Simon upp. Haha, han ska gå Luciatåg. Stackare. Du är för snäll för den här världen.
Nu ska jag göra ett nytt försök att sova. Godnatt mates.
Nu ska jag göra ett nytt försök att sova. Godnatt mates.
Jag brukar inte vara en sådan tjej som använder sin blogg till att dela ut kärleksförklaringar och etc, det brukar inte tilltala mig själv så mycket att läsa om. Men tänker göra ett litet undantag. Har hittat en låt som verkligen berör mitt hjärta, o tänkte citera ett litet utdrag från den.
"Its always been a mystery to me,
How two hearts can come together and love can last forever.
But now that I have found you I believe,
That a miracle has come when God sends the perfect one.
So gone are all my questions about why, and I've never been so sure of anything in my life
Oh I wonder what God was thinking, when he created you.
I wonder if He knew everything I would need, because he made all my dreams come true.
When God made you, He must have been thinking about me."
"When God made you" - Natalie Grant & Newsong
"Its always been a mystery to me,
How two hearts can come together and love can last forever.
But now that I have found you I believe,
That a miracle has come when God sends the perfect one.
So gone are all my questions about why, and I've never been so sure of anything in my life
Oh I wonder what God was thinking, when he created you.
I wonder if He knew everything I would need, because he made all my dreams come true.
When God made you, He must have been thinking about me."
"When God made you" - Natalie Grant & Newsong
pigg
Klockan är 00.41 och jag har faktiskt internet här hemma! Givetvis stulet från en närliggande granne, men ändå - det händer inte så ofta, så tänkte passa på att uppdatera bloggen lite medan jag ändå är pigg och har något att säga.
Så, först, anledningen till att jag är pigg när klockan är natt, beror på att jag har sovit rekordlänge föregående natt/förmiddag/lunch. Igårkväll gick jag och lade mig vid 22 tiden, vilket bara det är väldigt tidigt för att vara mig. Jag pratade ett par minuter med min Simon, läste i min Bibel och sedan somnade jag snabbt, senast 22.40 skulle jag tro. När jag vaknade idag kunde jag inte tro mina ögon när jag insåg att klockan var 14.05 . Jag hade sovit i nästan 16 h - och slog därmed rekordet på 15 h som jag haft sedan en Hampe-vecka för sex år sedan. Kan inte förstå att jag sov så länge, men tydligen behövde jag sömnen!
Ikväll kom också Saskia (tyska volontärtjejen som bor granne med mig), över till oss och frågade om jag ville följa med henne på julkonsert nere på gymnasiet. Jag följde med i tron att det skulle vara den julkonsert som esteterna nere på skolan håller årligen, vilken också brukar vara riktigt bra. Dock hade jag fel och hamnade på en konsert för musikskolans elever. Alltså 5-10 åringar som spelar vacklande på sina fioler/tromboner/saxofoner/o dyl, och föräldrar som lyssnar spänt på sin unge och klappar artigt åt de väldigt okompicerade styckena. All in all innehöll kanske inte konserten riktigt vad jag hade förväntat mig, men det var ändå värt och det var kul att få lite julkänsla så här innan lucia och allt.
På tal om Lucia föresten. När jag var liten hade vi alltid en tradition på lucia. Mamma väckte oss barn tidigt (typ vid 6), och hade då redan varit uppe ett tag och lagat tomtegröt och gjort iordning varm choklad. Den morgonen var också den enda som vi fick äta fika till frukost, och hon hade gjort iordning ett stort pepparkakshjärta och spritsat var och ett av våra namn på dem, som vi fick varsitt. Vi åt frukosten/fikat samtidigt som vi kollade på lucia på tvn, och hade en riktigt mysig morgon. En av de få traditioner som vår familj har haft o som jag önskar att föra över till min egen framtida familj. Det vore trevligt..
Eftersom jag känner mig så pigg just nu, så har jag gjort upp lite planer för morgondagen (i tron, eller önskan snarare, att jag kommer att vara lika pigg då...). Iallafall så skall jag nog ta mig ner till biblioteket och finslipa på mitt CV för arbetsförmedlingen. Tror inte att det egentligen gör så stor skillnad, för känns inte som att så många arbetsgivare kollar in de där CV:na, men vem vet, kanske har jag tur? Tänkte ta med kemiböckerna till biblioteket också, brukar få mer gjort när jag är där.
Så är det ju idolfinal imorgon, yeay! hehe. Är egentligen inte ett särskilt stort fan av idol, sverige har inte den bästa standarden precis, men gillar faktiskt Kevin, han har en grym röst, och det vore skandal om han inte vann imorgon. Så ett par tjejkompisar kommer hit så vi ska ha en helkväll med god mat och trevligt sällskap. Ska bli riktigt kul.
Läste på min vän Emmas blogg, och blev lite nostalgisk. Hon hade också en länk till en annan god vän, Niclas, båda är bibelskolekamrater till mig. När jag läste ur deras vardag kände jag att jag saknar deras sällskap. Ni är bra, glöm inte det!
Nu ska jag sova, eller försöka iallafall. Hur länge verkar koffein förresten?
Så, först, anledningen till att jag är pigg när klockan är natt, beror på att jag har sovit rekordlänge föregående natt/förmiddag/lunch. Igårkväll gick jag och lade mig vid 22 tiden, vilket bara det är väldigt tidigt för att vara mig. Jag pratade ett par minuter med min Simon, läste i min Bibel och sedan somnade jag snabbt, senast 22.40 skulle jag tro. När jag vaknade idag kunde jag inte tro mina ögon när jag insåg att klockan var 14.05 . Jag hade sovit i nästan 16 h - och slog därmed rekordet på 15 h som jag haft sedan en Hampe-vecka för sex år sedan. Kan inte förstå att jag sov så länge, men tydligen behövde jag sömnen!
Ikväll kom också Saskia (tyska volontärtjejen som bor granne med mig), över till oss och frågade om jag ville följa med henne på julkonsert nere på gymnasiet. Jag följde med i tron att det skulle vara den julkonsert som esteterna nere på skolan håller årligen, vilken också brukar vara riktigt bra. Dock hade jag fel och hamnade på en konsert för musikskolans elever. Alltså 5-10 åringar som spelar vacklande på sina fioler/tromboner/saxofoner/o dyl, och föräldrar som lyssnar spänt på sin unge och klappar artigt åt de väldigt okompicerade styckena. All in all innehöll kanske inte konserten riktigt vad jag hade förväntat mig, men det var ändå värt och det var kul att få lite julkänsla så här innan lucia och allt.
På tal om Lucia föresten. När jag var liten hade vi alltid en tradition på lucia. Mamma väckte oss barn tidigt (typ vid 6), och hade då redan varit uppe ett tag och lagat tomtegröt och gjort iordning varm choklad. Den morgonen var också den enda som vi fick äta fika till frukost, och hon hade gjort iordning ett stort pepparkakshjärta och spritsat var och ett av våra namn på dem, som vi fick varsitt. Vi åt frukosten/fikat samtidigt som vi kollade på lucia på tvn, och hade en riktigt mysig morgon. En av de få traditioner som vår familj har haft o som jag önskar att föra över till min egen framtida familj. Det vore trevligt..
Eftersom jag känner mig så pigg just nu, så har jag gjort upp lite planer för morgondagen (i tron, eller önskan snarare, att jag kommer att vara lika pigg då...). Iallafall så skall jag nog ta mig ner till biblioteket och finslipa på mitt CV för arbetsförmedlingen. Tror inte att det egentligen gör så stor skillnad, för känns inte som att så många arbetsgivare kollar in de där CV:na, men vem vet, kanske har jag tur? Tänkte ta med kemiböckerna till biblioteket också, brukar få mer gjort när jag är där.
Så är det ju idolfinal imorgon, yeay! hehe. Är egentligen inte ett särskilt stort fan av idol, sverige har inte den bästa standarden precis, men gillar faktiskt Kevin, han har en grym röst, och det vore skandal om han inte vann imorgon. Så ett par tjejkompisar kommer hit så vi ska ha en helkväll med god mat och trevligt sällskap. Ska bli riktigt kul.
Läste på min vän Emmas blogg, och blev lite nostalgisk. Hon hade också en länk till en annan god vän, Niclas, båda är bibelskolekamrater till mig. När jag läste ur deras vardag kände jag att jag saknar deras sällskap. Ni är bra, glöm inte det!
Nu ska jag sova, eller försöka iallafall. Hur länge verkar koffein förresten?
onsdag 10 december 2008
Kemi
Har varit hos Simon i massa dagar. Eller först så var vi hos mig, o i lördags så följde jag med hem till Etuna. Underbara dagar som nu är slut. Nu kommer jag inte få träffa honom förrän 2 jan. Det hinner bli både jul och nyår innan dess. Hm.
Förkylningen jag trodde var över, har visst kommit tillbaka, yeay, och nu sitter jag i k-stad o väntar på lektion. Inga roliga inlägg, men har inget roligt att skriva, o för lite tid för att hitta på ngt. Så nu måste jag kila. Kemi väntar.
Förkylningen jag trodde var över, har visst kommit tillbaka, yeay, och nu sitter jag i k-stad o väntar på lektion. Inga roliga inlägg, men har inget roligt att skriva, o för lite tid för att hitta på ngt. Så nu måste jag kila. Kemi väntar.
måndag 24 november 2008
Josefin, Karolina, och massor med snö!
(Har inget internet hemma för tillfället (okej, har inte haft det sedan i somras), därför kan jag bara uppdatera bloggen när jag är i skolan, så blir inte så jätteofta.)
Idag skall jag luncha med Josefin, ser jag verkligen fram emot. Hon är en av de få från min gymnasieklass som jag fortfarande har kontakt med. En grymt bra tjej är hon också kan jag meddela!
Men annars har jag verkligen haft en otroligt tråkig helg. Har aldrig riktigt insett hur beroende jag är av sällskap förrän nu. Syrran var och hälsade på sin pojkvän, lillebror var/är i Norge och hälsar på familjen, och S är hemma i Eskilstuna. Så ensam har jag suttit i ett kallt hus en hel helg, endast tagit mig ut då jag behövt handla, men eftersom vädret har varit så otroligt otrevligt (iskalla vindar, starka sådana), så blev inte det allt för ofta heller. Vår DVD är trasig och syster E hade med sig datorn, så inte kunde jag titta på någon mysig film i vinterrusket, utan fick nöja mig med det väldigt begränsade utbud som TVn erbjöd.
Men jag läste nyss en utav mina älskade bibelskolekompisars blogg (karamelle.blog.se) och blev så inspirerad. Karolina, du är så bra, för du är så positiv! Har märkt att jag på sista tiden inte har varit så väldigt positiv, och det är dumt. Så det skall det allt bli en ändring på!
Nu är det iallafall såpass kallt ute att snön lägger sig om det kommer någon, så kom kom små snöflingor! Ja, stora är också välkomna. Snö tycker vi om. Snö är fint. Man kan göra så mycket utav snö. Man kan kasta snöbollar på S, man kan bygga fina lyktor och ha fina ljus i. Man blir helt enkelt glad av snö. Så en julklapp jag verkligen önskar i år är en vit jul. Mm, smaka på den du. En VIT jul. Det var inte igår man hade det. Tänk ändå. när det snöar är det nästan som att världen för en stund blir magisk. Det är vid sådana tillfällen man verkligen kan se Skaparens fingeravtryck överallt man blickar. Åh, det är ljuvligt. Vackraste scenariot är en iskall kväll. Stjärnklart, inte ett enda moln på himlen. Och snö, så långt ögat kan nå.
Tack Gode Gud för att du tänkte på oss när du skapade denna värld så otroligt vacker!
Idag skall jag luncha med Josefin, ser jag verkligen fram emot. Hon är en av de få från min gymnasieklass som jag fortfarande har kontakt med. En grymt bra tjej är hon också kan jag meddela!
Men annars har jag verkligen haft en otroligt tråkig helg. Har aldrig riktigt insett hur beroende jag är av sällskap förrän nu. Syrran var och hälsade på sin pojkvän, lillebror var/är i Norge och hälsar på familjen, och S är hemma i Eskilstuna. Så ensam har jag suttit i ett kallt hus en hel helg, endast tagit mig ut då jag behövt handla, men eftersom vädret har varit så otroligt otrevligt (iskalla vindar, starka sådana), så blev inte det allt för ofta heller. Vår DVD är trasig och syster E hade med sig datorn, så inte kunde jag titta på någon mysig film i vinterrusket, utan fick nöja mig med det väldigt begränsade utbud som TVn erbjöd.
Men jag läste nyss en utav mina älskade bibelskolekompisars blogg (karamelle.blog.se) och blev så inspirerad. Karolina, du är så bra, för du är så positiv! Har märkt att jag på sista tiden inte har varit så väldigt positiv, och det är dumt. Så det skall det allt bli en ändring på!
Nu är det iallafall såpass kallt ute att snön lägger sig om det kommer någon, så kom kom små snöflingor! Ja, stora är också välkomna. Snö tycker vi om. Snö är fint. Man kan göra så mycket utav snö. Man kan kasta snöbollar på S, man kan bygga fina lyktor och ha fina ljus i. Man blir helt enkelt glad av snö. Så en julklapp jag verkligen önskar i år är en vit jul. Mm, smaka på den du. En VIT jul. Det var inte igår man hade det. Tänk ändå. när det snöar är det nästan som att världen för en stund blir magisk. Det är vid sådana tillfällen man verkligen kan se Skaparens fingeravtryck överallt man blickar. Åh, det är ljuvligt. Vackraste scenariot är en iskall kväll. Stjärnklart, inte ett enda moln på himlen. Och snö, så långt ögat kan nå.
Tack Gode Gud för att du tänkte på oss när du skapade denna värld så otroligt vacker!
torsdag 20 november 2008
trötter
En ny dag. Sitter på skolan i Karlstad och räknar timmar och minuter innan lektionen börjar.
En sak undrar jag. Man sätter sig på tåget ca kl 06.45, är iprincip fortfarande i drömmarnas värld, och det verkar, ganska naturligt att alla andra runtomkring mig känner ungefär likadant. De vill, så fort konduktören har vart där, somna om.
DÅ kommer ett gäng fjortisar och sätter sig i samma vagn, glatt ovetandes att klockan är mycket tidigt (förmodligen har de redan varit uppe i flera timmar för att lägga sin makeup osv..), de pratar vilt och högljutt om gårdagens tvprogram och vad deras gemensamma vänner hade gjort för galet helgen innan, de skrattar och skriker ("VA, ÄR DET SANT??!").
I vanliga fall, om klockan hade varit sisådär eftermiddag, så hade jag inte brytt mig särskilt nämnvärt, då hade jag snällt pluggat in ipoden och vänt huvudet åt ett annat håll.
MEN när klockan är 7 på morgonen, och 98 % utav resten av befolkningen i vagnen försöker att sova - Då kan man bli rätt irriterad.
En sak undrar jag. Man sätter sig på tåget ca kl 06.45, är iprincip fortfarande i drömmarnas värld, och det verkar, ganska naturligt att alla andra runtomkring mig känner ungefär likadant. De vill, så fort konduktören har vart där, somna om.
DÅ kommer ett gäng fjortisar och sätter sig i samma vagn, glatt ovetandes att klockan är mycket tidigt (förmodligen har de redan varit uppe i flera timmar för att lägga sin makeup osv..), de pratar vilt och högljutt om gårdagens tvprogram och vad deras gemensamma vänner hade gjort för galet helgen innan, de skrattar och skriker ("VA, ÄR DET SANT??!").
I vanliga fall, om klockan hade varit sisådär eftermiddag, så hade jag inte brytt mig särskilt nämnvärt, då hade jag snällt pluggat in ipoden och vänt huvudet åt ett annat håll.
MEN när klockan är 7 på morgonen, och 98 % utav resten av befolkningen i vagnen försöker att sova - Då kan man bli rätt irriterad.
torsdag 13 november 2008
höstsjuk
Jag kan inte tänka. Inte gråta. Definitivt inte skratta. Inte andas. Iallafall inte genom näsan. Jag vill så gärna sova, min kropp skriker efter sömn, men jag kan inte sova.
Jag har varit förkyld sedan i augusti. Vad är det för fel med mig?
Jag har varit förkyld sedan i augusti. Vad är det för fel med mig?
torsdag 6 november 2008
ZZZZzzzzzz
Så trött. Så trött.
Hatar att pendla. Behöva gå upp halv 6 när man inte börjar förrän vid halv 10. Det är värdelöst.
Hatar att pendla. Behöva gå upp halv 6 när man inte börjar förrän vid halv 10. Det är värdelöst.
onsdag 5 november 2008
Jul. Jul. Strålande Jul.
Och massa pengar kostar den också. Speciellt när man har 10 syskon, 2 "låtsassyskon", 3 syskonbarn och 2 till påväg. + Mamma o hennes boyfriend, Mormor, Morfar, och min underbara pojkvän. Ja, Christmas ain´t gonna be cheap this year.
Barack Obama vann för er som har lyckats ungå det. Ganska väntad seger måste man väl ändå säga.
Min Simon åkte för övrigt till Rom idag. Den lilla skiten. Och vart är jag? I Karlstad, på skolan. Kan inte bli bättre. Suck.
Barack Obama vann för er som har lyckats ungå det. Ganska väntad seger måste man väl ändå säga.
Min Simon åkte för övrigt till Rom idag. Den lilla skiten. Och vart är jag? I Karlstad, på skolan. Kan inte bli bättre. Suck.
måndag 3 november 2008
syster
Jag har spelat Kalaha med Samuel. Det är bra att inte ses så ofta tror jag, då blir man favvosyrran när man väl ses! Nu ska vi se Shrek den tredje!
Julklappshandel, norskar och bröllop
Idag har jag varit ute med mamma och julshoppat. Eller det var meningen att jag skulle julklappshandla men det är ju så svårt för ingen vill ju någonsin säga vad de önskar sig! Vore det inte bättre för alla om de bara sa vad de ville ha, så man slipper köpa massa skit som man egentligen inte vill ge, och som personen egentligen inte vill ha. Så det hela slutade med att jag köpte 5 grejer till mig själv istället. Och 0 till någon annan. Men men, jag har iallafall hittat en perfekt julklapp till Simon, som jag vet att han vill ha, så gillar han den inte så får han stryk!
Har funderat på vad mina äldre bröder skall få, och skulle gärna vilja ge dem en stor tavla med olika foton på familjen. Har sett jättesnygga ramar som skulle passa perfekt. Problemet ligger i att jag inte har några kort, och jag är ju inte världens bästa fotograf kan man tycka. Helst skall det vara svart-vita väldigt spontana bilder, inte stela pose-kort, utan klassiska familjemoments. Och jag vill ju ha kort så att alla familjemedlemmar är med, och det är också väldigt svårt eftersom Daniel m familj bor i Västerås, Mathias m familj i Sthlm, och Sofia bor i Växjö, och chansen att jag skall åka till alla de platserna innan jul är ganska minimal. Så hur jag skall pull-a det här off är ännu ett mysterium, men skulle det gå att fixa på något sätt så tror jag det skulle bli perfekt.
Måste säga att jag nog, trots allt, börjar gilla Norge lite. Alla är så otroligt vänliga här. Det är faktiskt stor skillnad, vad jag har märkt iallafall, från Sveriges "klara-sig-själv" mentalitet. Tror inte att jag skulle vilja bo här, har ingen större lust att lära mig norska, men jag klarar faktiskt av att vistas här, och det är ett stort steg frammåt för mig. Jag önskar bara att Emma kunde ha hängt med mig hit så att hon kunde få se det också. Men då ska väl ett mirakel ske, antar jag.
Hemfärd blir imorgon kl 13.30. Tåget går förvånansvärt snabbt, är hemma vid 16.30 ungefär. Och till helgen blir det bröllop. Åh vad kul, kan man ju tycka. Och det skulle nog jag också tycka om jag var gäst, men nu är det så att jag skall hjälpa till och servera gästerna istället. känns lite drygt måste jag erkänna, men jag gör det för att hjälpa till. Och jag får träffa många gamla klasskamrater ifrån Jnkpg, det ser jag fram emot iallafall. Och Kathrine, som kommer flygandes från självaste Schweiz för att vara med, ska bli otroligt kul att träffa henne.
Nu skall jag läsa lite. Borde egentligen plugga, men "Från Jihad Till Jesus" av Christopher Alam drar mycket mer. Ett bra boktips, otroligt spännande bok!
Har funderat på vad mina äldre bröder skall få, och skulle gärna vilja ge dem en stor tavla med olika foton på familjen. Har sett jättesnygga ramar som skulle passa perfekt. Problemet ligger i att jag inte har några kort, och jag är ju inte världens bästa fotograf kan man tycka. Helst skall det vara svart-vita väldigt spontana bilder, inte stela pose-kort, utan klassiska familjemoments. Och jag vill ju ha kort så att alla familjemedlemmar är med, och det är också väldigt svårt eftersom Daniel m familj bor i Västerås, Mathias m familj i Sthlm, och Sofia bor i Växjö, och chansen att jag skall åka till alla de platserna innan jul är ganska minimal. Så hur jag skall pull-a det här off är ännu ett mysterium, men skulle det gå att fixa på något sätt så tror jag det skulle bli perfekt.
Måste säga att jag nog, trots allt, börjar gilla Norge lite. Alla är så otroligt vänliga här. Det är faktiskt stor skillnad, vad jag har märkt iallafall, från Sveriges "klara-sig-själv" mentalitet. Tror inte att jag skulle vilja bo här, har ingen större lust att lära mig norska, men jag klarar faktiskt av att vistas här, och det är ett stort steg frammåt för mig. Jag önskar bara att Emma kunde ha hängt med mig hit så att hon kunde få se det också. Men då ska väl ett mirakel ske, antar jag.
Hemfärd blir imorgon kl 13.30. Tåget går förvånansvärt snabbt, är hemma vid 16.30 ungefär. Och till helgen blir det bröllop. Åh vad kul, kan man ju tycka. Och det skulle nog jag också tycka om jag var gäst, men nu är det så att jag skall hjälpa till och servera gästerna istället. känns lite drygt måste jag erkänna, men jag gör det för att hjälpa till. Och jag får träffa många gamla klasskamrater ifrån Jnkpg, det ser jag fram emot iallafall. Och Kathrine, som kommer flygandes från självaste Schweiz för att vara med, ska bli otroligt kul att träffa henne.
Nu skall jag läsa lite. Borde egentligen plugga, men "Från Jihad Till Jesus" av Christopher Alam drar mycket mer. Ett bra boktips, otroligt spännande bok!
lördag 1 november 2008
Minnen att minnas.
Många månader sedan jag skrev här. Nu sitter jag i ett snöklätt hus, 2 mil utanför Oslo. Kom hit igår för att hälsa på min mor och yngre syskon som numera är bosatta här. Det är vackert, men alldeles för avlägset för att jag personligen skulle trivas. Inte för att Åmål är värsta staden, men trivs ju inte där heller så.
Är iallafall i full gång med mina kemi-studier. Eller full gång kanske var att överdriva, men jag går ju på lektioner iallafall. Det känns åtminstonde helt ok. Har dock en otroligt hängiven förkylning som aldrig tycks vilja släppa taget, grymt jobbigt måste jag säga. Hela skallen känns mos och näsan rinner som om den aldrig gjort något annat.
När jag ser mina syskon här, i Nittedal, en ganska annorlunda värld från den de en gång levde i, så känner jag mig både lycklig och lite ledsen. Lycklig för att de verkar verligen må bra här. De har fått många kompisar och går i en bra skola, har mycket för sig på fritiden, har mycket prylar, men framför allt har de en lycklig mamma. Det har inte jag haft på många år.
Ledsen blir jag när jag tänker på att de kommer att leva helt olika liv än vad jag o mina äldre syskon gjorde. De kommer förhoppningsvis inte få vara med om vad vi har vart, och det hoppas jag innerligt på, men o andra sidan kommer de glömma bort sin gamla familj, pappa, farmor, farfar som Samuel inte ens fick träffa. De kommer aldrig besöka deras gravstenar, aldrig gråta över pappas tidiga död, för de kommer inte ha något att minnas av honom. De kommer att glömma sina rötter, Åmål, sina vänner, svenskan... De kommer att bli väluppfostrade människor som talar flytande Norska.
Jag är glad för deras skull. De får ett liv som jag drömde om när jag var liten. Jag hoppas bara att de inte glömmer allt. Även om mycket inte var bra i vårt gamla hem, så fanns det saker värda att minnas. Familjemiddagarna under Jul/Påsk kommer jag alltid att värdera högt. Det var enda gångerna då hela familjen verkligen var samlad. Även om det var stressiga tider, speciellt för mamma som fick laga så otroligt mycket mat, så var de helgerna heliga. Inga bråk, inga skrik, förhoppningsvis inga tårar (om det inte var något utav mina syskon som var rädd för tomten). man gick runt hela året och funderade på vad man skulle köpa till alla i julkklapp. Man hade inte särskilt mycket pengar i plånboken, men man ville ändå ge var och en en present som de förtjänade. Tacksamma leenden. Kanske enda gången under hela året som vi gav varandra kramar.
Det är konstigt, för när någon är borta så tänker man inte längre på alla fel och brister som personen hade. Man minns endast allt bra. Varje gång jag står vid pappas gravsten, har tänt ett ljus eller ställt dit en blomma, så minns jag bara de bra sakerna. Många gånger får det mig att gråta ändå, det är ju det man gör när man saknar någon, men det är bra tårar.
Ett speciellt minne som jag har är når jag och pappa satt i bilen. Vi var i Karlstad och hade varit och kollat på en lägenhet åt mig, jag skulle börja gymnasiet där uppe och behövde en lägenhet att bo i under veckorna. När vi var påväg hem så pratade vi mycket. Vi pratade om framtiden, om utbildningar (jag ville bli läkare), om universitet osv. Han sade att han längtade så till den dagen då vi fick fylla i universitetsansökningar tillsammans. Han sade att han var stolt över mig (och sådana ord yttras inte ofta i vår familj). Just det har jag tänkt så mycket på. Jag visste att pappa var sjuk, han visste det, men ändå försökte man leva på som vanligt, tänka på framtiden. Pappa kommer aldrig att få vara med mig och skriva ansökningar till olika universitet. Han kommer aldrig få se mig ta examen. Han kommer aldrig få vara sådär stolt över mig som han ville vara. Han dog innan hans barn ens hade slutat skolan. Det är för tidigt.
Det är sådana minnen som får mig att gråta.. Vissa saker önskar man verkligen att det gick att ändra på.
Är iallafall i full gång med mina kemi-studier. Eller full gång kanske var att överdriva, men jag går ju på lektioner iallafall. Det känns åtminstonde helt ok. Har dock en otroligt hängiven förkylning som aldrig tycks vilja släppa taget, grymt jobbigt måste jag säga. Hela skallen känns mos och näsan rinner som om den aldrig gjort något annat.
När jag ser mina syskon här, i Nittedal, en ganska annorlunda värld från den de en gång levde i, så känner jag mig både lycklig och lite ledsen. Lycklig för att de verkar verligen må bra här. De har fått många kompisar och går i en bra skola, har mycket för sig på fritiden, har mycket prylar, men framför allt har de en lycklig mamma. Det har inte jag haft på många år.
Ledsen blir jag när jag tänker på att de kommer att leva helt olika liv än vad jag o mina äldre syskon gjorde. De kommer förhoppningsvis inte få vara med om vad vi har vart, och det hoppas jag innerligt på, men o andra sidan kommer de glömma bort sin gamla familj, pappa, farmor, farfar som Samuel inte ens fick träffa. De kommer aldrig besöka deras gravstenar, aldrig gråta över pappas tidiga död, för de kommer inte ha något att minnas av honom. De kommer att glömma sina rötter, Åmål, sina vänner, svenskan... De kommer att bli väluppfostrade människor som talar flytande Norska.
Jag är glad för deras skull. De får ett liv som jag drömde om när jag var liten. Jag hoppas bara att de inte glömmer allt. Även om mycket inte var bra i vårt gamla hem, så fanns det saker värda att minnas. Familjemiddagarna under Jul/Påsk kommer jag alltid att värdera högt. Det var enda gångerna då hela familjen verkligen var samlad. Även om det var stressiga tider, speciellt för mamma som fick laga så otroligt mycket mat, så var de helgerna heliga. Inga bråk, inga skrik, förhoppningsvis inga tårar (om det inte var något utav mina syskon som var rädd för tomten). man gick runt hela året och funderade på vad man skulle köpa till alla i julkklapp. Man hade inte särskilt mycket pengar i plånboken, men man ville ändå ge var och en en present som de förtjänade. Tacksamma leenden. Kanske enda gången under hela året som vi gav varandra kramar.
Det är konstigt, för när någon är borta så tänker man inte längre på alla fel och brister som personen hade. Man minns endast allt bra. Varje gång jag står vid pappas gravsten, har tänt ett ljus eller ställt dit en blomma, så minns jag bara de bra sakerna. Många gånger får det mig att gråta ändå, det är ju det man gör när man saknar någon, men det är bra tårar.
Ett speciellt minne som jag har är når jag och pappa satt i bilen. Vi var i Karlstad och hade varit och kollat på en lägenhet åt mig, jag skulle börja gymnasiet där uppe och behövde en lägenhet att bo i under veckorna. När vi var påväg hem så pratade vi mycket. Vi pratade om framtiden, om utbildningar (jag ville bli läkare), om universitet osv. Han sade att han längtade så till den dagen då vi fick fylla i universitetsansökningar tillsammans. Han sade att han var stolt över mig (och sådana ord yttras inte ofta i vår familj). Just det har jag tänkt så mycket på. Jag visste att pappa var sjuk, han visste det, men ändå försökte man leva på som vanligt, tänka på framtiden. Pappa kommer aldrig att få vara med mig och skriva ansökningar till olika universitet. Han kommer aldrig få se mig ta examen. Han kommer aldrig få vara sådär stolt över mig som han ville vara. Han dog innan hans barn ens hade slutat skolan. Det är för tidigt.
Det är sådana minnen som får mig att gråta.. Vissa saker önskar man verkligen att det gick att ändra på.
onsdag 4 juni 2008
tillbaks i gamla hjulspår. Fast ändå inte.
Jag har flyttat från Jönköping. Det som inte fick hända har hänt. Jag kommer att, under en ettårs period, att än en gång bo i Åmål.
Kom för tre dagar sedan, känns som att jag har varit hemma i veckor. Hur ska jag klara ett år?
Mamma och ungarna flyttar ju ioförsig till helgen, det ska bli skönt. Kanske blir bättre då. Lite lugnare. Kanske.
27 mil från Simon, det känns tufft. Men det kunde ju ha varit värre.
Han kommer nästa vecka. Yeay! Saknar dig enormt!
Jaja. Känns som att den här bloggen håller på att dö ut. Men vem vet. Det här året kanske visar sig ta fram mina produktiva sidor.
Kom för tre dagar sedan, känns som att jag har varit hemma i veckor. Hur ska jag klara ett år?
Mamma och ungarna flyttar ju ioförsig till helgen, det ska bli skönt. Kanske blir bättre då. Lite lugnare. Kanske.
27 mil från Simon, det känns tufft. Men det kunde ju ha varit värre.
Han kommer nästa vecka. Yeay! Saknar dig enormt!
Jaja. Känns som att den här bloggen håller på att dö ut. Men vem vet. Det här året kanske visar sig ta fram mina produktiva sidor.
lördag 15 mars 2008
Odjuret
Jag har i drygt en vecka nu varit på praktik på Ria - Hela människan, som är ett ställe dit hemlösa kan komma och få mat och husrum och kläder, och hjälp med det de behöver. Världens bästa ställe att vara på.
Igår var en väldigt innehållsrik dag på härberget. Polisen vart inkallad 2 ggr, en gång för slagsmål och sedan för narkotikainnehav. Så det var lite småstökigt emellanåt. Men det som var bra med kväöllen var att Odjuret var där. Och för att förklara varför jag kallar honom Odjuret så måste jag förklara från början. Jag har ju varit på Ria i en vecka nu, typ, 8 dgr. Och varje dag har en man varit där, ganska storvuxen och gammal, i 50-års åldern. Han har varit i slagsmål och åkt på rejält med stryk, ena ögat är igensvullnat, det andra är helt blått. Näsan är svart av förruttnelse och han har diverse sår på hela kroppen - kinderna, armarna och fingrarna ex. Ena benet är pajat och han går med kryckor. Håret är ganska långt grått och tovigt, men det mesta gömmer sig under en trasig svart hatt. Han har haft samma smutsiga kläder på sig hela veckan, och förmodligen är de de enda han äger. I.e. han ser ganska läskig ut vid första blick.
På Ria är det ganska mycket folk på dagarna, och man hinner inte prata med alla, och alla vill nog inte prata med en heller. Den här gubben, Odjuret, sitter alltid ensam vid ett bord, kollar mest ner i bordsskivan och skulle man få ögonkontakt med honom så var den en ganska känslokall blick.
Jag var livrädd för honom sedan första dagen och höll mig så smått undan från honom.
Så igår jobbade jag på härberget för första gången. Där är det inte alls lika mycket folk som bor, utan de som kommer sitter man och pratar och fikar med. Så när jag har suttit i köket ett tag så kommer han, Odjuret in och sätter sig bredvid mig. Jag blir lite nervös, för jag vet inte riktigt vad jag ska säga till honom. Och runt omkring börjar det bli orligt (ovannämda slagsmål bla) så personalen försvinner från köket, och kvar blir endast jag och Odjuret.
Då börjar han prata med mig. Prata! helt otroligt tänker jag. Först går det ganska segt, jag hör inte riktigt vad han säger bland allt sluddrande. Men efter ett tag så går det bra, och han börjar prata om en bok som han har läst, och det rullar på och vi pratar om allt möjligt. Han är schizofren fick jag veta, och tycker det är väldigt obehagligt med poliser pga tidigare erfarenheter, och därför när de kommer, sjunker han ner i stolen och muttrar lite tyst för sig själv. Under kvällen så får jag prata med honom en hel del och hålla honom sällskap medans det ärtotalt tumult runt omkring. Men det gjorde ingenting. Odjuret visar sig vara världens sötaste gubbe, och jag fick hjälpa honom skriva ett vykort till sin fru som sitter inne på en anstalt o grejer. En helt annan värld som han lever, och ändå så kom vi så bra överens, och precis som Odjuret i filmen så är hans hemska yttre ingenting jämfört med hans otroligt varma inre, och han förvandlades
mitt framför mina ögon till prinsen. En lite äldre sådan, but still.
Igår var en väldigt innehållsrik dag på härberget. Polisen vart inkallad 2 ggr, en gång för slagsmål och sedan för narkotikainnehav. Så det var lite småstökigt emellanåt. Men det som var bra med kväöllen var att Odjuret var där. Och för att förklara varför jag kallar honom Odjuret så måste jag förklara från början. Jag har ju varit på Ria i en vecka nu, typ, 8 dgr. Och varje dag har en man varit där, ganska storvuxen och gammal, i 50-års åldern. Han har varit i slagsmål och åkt på rejält med stryk, ena ögat är igensvullnat, det andra är helt blått. Näsan är svart av förruttnelse och han har diverse sår på hela kroppen - kinderna, armarna och fingrarna ex. Ena benet är pajat och han går med kryckor. Håret är ganska långt grått och tovigt, men det mesta gömmer sig under en trasig svart hatt. Han har haft samma smutsiga kläder på sig hela veckan, och förmodligen är de de enda han äger. I.e. han ser ganska läskig ut vid första blick.
På Ria är det ganska mycket folk på dagarna, och man hinner inte prata med alla, och alla vill nog inte prata med en heller. Den här gubben, Odjuret, sitter alltid ensam vid ett bord, kollar mest ner i bordsskivan och skulle man få ögonkontakt med honom så var den en ganska känslokall blick.
Jag var livrädd för honom sedan första dagen och höll mig så smått undan från honom.
Så igår jobbade jag på härberget för första gången. Där är det inte alls lika mycket folk som bor, utan de som kommer sitter man och pratar och fikar med. Så när jag har suttit i köket ett tag så kommer han, Odjuret in och sätter sig bredvid mig. Jag blir lite nervös, för jag vet inte riktigt vad jag ska säga till honom. Och runt omkring börjar det bli orligt (ovannämda slagsmål bla) så personalen försvinner från köket, och kvar blir endast jag och Odjuret.
Då börjar han prata med mig. Prata! helt otroligt tänker jag. Först går det ganska segt, jag hör inte riktigt vad han säger bland allt sluddrande. Men efter ett tag så går det bra, och han börjar prata om en bok som han har läst, och det rullar på och vi pratar om allt möjligt. Han är schizofren fick jag veta, och tycker det är väldigt obehagligt med poliser pga tidigare erfarenheter, och därför när de kommer, sjunker han ner i stolen och muttrar lite tyst för sig själv. Under kvällen så får jag prata med honom en hel del och hålla honom sällskap medans det ärtotalt tumult runt omkring. Men det gjorde ingenting. Odjuret visar sig vara världens sötaste gubbe, och jag fick hjälpa honom skriva ett vykort till sin fru som sitter inne på en anstalt o grejer. En helt annan värld som han lever, och ändå så kom vi så bra överens, och precis som Odjuret i filmen så är hans hemska yttre ingenting jämfört med hans otroligt varma inre, och han förvandlades
mitt framför mina ögon till prinsen. En lite äldre sådan, but still.
tisdag 19 februari 2008
trötter
jag är så trött nu förtiden, o jag har ingen aning om varför..
men det har varit en riktigt bra dag, Gud är så bra.
saknar dig fortfarande.
men det har varit en riktigt bra dag, Gud är så bra.
saknar dig fortfarande.
måndag 18 februari 2008
upside down
ni vet känslan av att ngt inte är som det ska, ngt är fel och eftersom ngt är fel så fungerar inte ditt liv som det brukar, jorden snurrar inte riktigt runt sin axel längre. Du gör samma saker som du alltid gör, men du är inte riktigt där, du är ngn annanstans, med ngn annan..
tisdag 12 februari 2008
jag gillar inte lov.
Jag undrar om lov någonsin har varit så här tråkigt förr. Jag tror inte det. Egentligen har jag massor att göra, massor att plugga, men ändå känner jag mig otroligt rastlös och väldigt uttråkad.
Igår hade jag på mig min höst/vår jacka när jag vart ute, ett desperat försök att få tiden att gå lite snabbare kanske. Väldigt dumt var det iallafall, för det var kallt - inte lika kallt som det skall vara i februari månad men ändå på tok för kallt för att låtsas som att våren har kommit. Får nog vänta en månad till med den där jackan..
Tjejkväll på cafeet igår var väldigt trevligt. Mkt sades och mkt planerades. Hade en lång diskussion om bröllop och möhippor och bröllopsklänningar o tårtor o hela köret, hehe, typiskt tjejsnack med andra ord.
Vi har blivit tilldelade en uppgift i Trossläran i skolan, o det är väl dags att jag börjar me den nu. Skall skriva en kortare uppsats el avhandling om Gud, Jesus eller den Helige Ande. Om ngn läser det här som inte riktigt är invigd i det kristna tänket så förstår jag att det måste kännas som en väldigt wierd uppgift (ex, ngn från min gamla gymn. klass ), och skall jag vara ärlig så tycker jag inte att den är så väldans lätt heller. Men men, det blir nog finemang det här, bara man börjar..
eller kanske skulle ta mig en promenad först...
eller städa, det behöver jag också..
Fast kan ju kolla klart på det Gilmore avsnittet jag inte avslutade igår..
när var det skidskyttet gick på tv i eftermiddag? det kan man ju inte missa...
Måste ju ringa mamma också, det var ett tag sen..
hm, ja, uppgiften kan nog vänta en dag till.
Igår hade jag på mig min höst/vår jacka när jag vart ute, ett desperat försök att få tiden att gå lite snabbare kanske. Väldigt dumt var det iallafall, för det var kallt - inte lika kallt som det skall vara i februari månad men ändå på tok för kallt för att låtsas som att våren har kommit. Får nog vänta en månad till med den där jackan..
Tjejkväll på cafeet igår var väldigt trevligt. Mkt sades och mkt planerades. Hade en lång diskussion om bröllop och möhippor och bröllopsklänningar o tårtor o hela köret, hehe, typiskt tjejsnack med andra ord.
Vi har blivit tilldelade en uppgift i Trossläran i skolan, o det är väl dags att jag börjar me den nu. Skall skriva en kortare uppsats el avhandling om Gud, Jesus eller den Helige Ande. Om ngn läser det här som inte riktigt är invigd i det kristna tänket så förstår jag att det måste kännas som en väldigt wierd uppgift (ex, ngn från min gamla gymn. klass ), och skall jag vara ärlig så tycker jag inte att den är så väldans lätt heller. Men men, det blir nog finemang det här, bara man börjar..
eller kanske skulle ta mig en promenad först...
eller städa, det behöver jag också..
Fast kan ju kolla klart på det Gilmore avsnittet jag inte avslutade igår..
när var det skidskyttet gick på tv i eftermiddag? det kan man ju inte missa...
Måste ju ringa mamma också, det var ett tag sen..
hm, ja, uppgiften kan nog vänta en dag till.
"I'm not working in the food industry anymore"
Two shop-owners were today fined for selling chocolate cake — which had been sprinkled with human feces.
Unknown is what motive the shop owners, Saeed Hasmi Jan Yadgari, might have had for selling excrement icing. Was this a practical joke played on infidels? The P.C. British press isn’t getting into that, of course.
At least one of the owners seems to realize that his days as a restaurant owner are over:“I’m not working in the food industry anymore. I want to do something else.
“We are sorry for the people who ate it,” he said. The new owner says the take-out restaurant has taken chocolate cake off the menu.
Unknown is what motive the shop owners, Saeed Hasmi Jan Yadgari, might have had for selling excrement icing. Was this a practical joke played on infidels? The P.C. British press isn’t getting into that, of course.
At least one of the owners seems to realize that his days as a restaurant owner are over:“I’m not working in the food industry anymore. I want to do something else.
“We are sorry for the people who ate it,” he said. The new owner says the take-out restaurant has taken chocolate cake off the menu.
fredag 25 januari 2008
What this world needs
Is not another one hit wonder with an axe to grind
Another two bit politician peddling lies
Another three ring circus society
What this world needs
Is not another sign waving super saint that's better than you
Another ear pleasing candy man afraid of the truth
Another prophet in an Armani suit
What this world needs is a Savior who will rescue
A Spirit who will lead
A Father who will love them in their time of need
A Savior who will rescue
A Spirit who will lead
A Father who will love
That's what this world needs
What this world needs
Is for us to care more about the inside than the outside
Have we become so blind that we can't see
God's gotta change her heart before He changes her shirt
What this world needs
Is for us to stop hiding behind our relevance
Blending in so well that people can't see the difference
And it's the difference that sets the world free
Jesus is our Savior, that's what this world needs
Father's arms around you, That's what this world needs.
Is not another one hit wonder with an axe to grind
Another two bit politician peddling lies
Another three ring circus society
What this world needs
Is not another sign waving super saint that's better than you
Another ear pleasing candy man afraid of the truth
Another prophet in an Armani suit
What this world needs is a Savior who will rescue
A Spirit who will lead
A Father who will love them in their time of need
A Savior who will rescue
A Spirit who will lead
A Father who will love
That's what this world needs
What this world needs
Is for us to care more about the inside than the outside
Have we become so blind that we can't see
God's gotta change her heart before He changes her shirt
What this world needs
Is for us to stop hiding behind our relevance
Blending in so well that people can't see the difference
And it's the difference that sets the world free
Jesus is our Savior, that's what this world needs
Father's arms around you, That's what this world needs.
lördag 19 januari 2008
for you I've waited all these years
Jag mår så bra. Som att sväva, flyga. Har haft en fantastisk dag. Jag hoppas there's more to come. Det tror jag. Mitt sinne är helt uppfyllt. Ibland tror jag att stjärnorna lyser just för sådana här dagar, att solen strålar endast denna dag för att sedan vara i mörker i tusentals år, för att vi verkligen skall uppskatta den till fullo. Idag är den dagen. Jag hoppas jag får leva i tusentals år, så att jag får se den igen.
onsdag 16 januari 2008
onsdag 9 januari 2008
tyst retreat coming up.
I can count a million times
People asking me how I
Can praise you with all that I've gone through
The question just amazes me
Can circumstances possibly
Change who I forever am in you ?
People asking me how I
Can praise you with all that I've gone through
The question just amazes me
Can circumstances possibly
Change who I forever am in you ?
måndag 7 januari 2008
Nowhere to live, nowhere to fall
He used to have money
But he's wasted it all
His face is a photograph burned in mind
But I pretend not to see him for the twenty-first time
He sleeps under stars, it's all he can afford
His blanket's an old coat he's had since the war
He stands on the corner of Carter and Vine
But I pretend not to see him for the twenty-first time
He may be a drifter who's grown old and grey
But what if it's Jesus and I walk away
I say I'm the body and drink of the wine
But I pretend not to see him for the twenty-first time
She's 29 but she feels 48
She can't raise three kids on minimum wage
She's crying in back of the welfare line
But I pretend not to see her for the twenty-first time
She may be a stranger trying to get through the day
But what if it's Jesus and I walk away
I say I'm the body and drink the wine
But I pretend not to see her for the twenty-first time
This is a call for a change in my heart
I realize that I've not been doing my part
When I need a Savior, I found it in Him
He gave to me, now I'll give back to them
Drifter or stranger, daughter or son
I'll look for Jesus in everyone
'Cause I am the body and drink of the wine
And I'm thankful there's more than the twenty-first time
- Monk and Neagle
torsdag 3 januari 2008
2008
Imorgon (eller det blir ju idag) åker jag hem. Ja, jag kallar det hem nu. Och oj vad skönt det ska bli. Can't wait. Komma in i rätta rutiner igen, känner att det har börjat spåra ut lite. Godis som enda föda funkar visst inte så bra i längden. Skall bli skönt att komma tillbaka nu.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
.jpg)