rädsla och funderingar

Rädsla är bland den värsta känslan. Att veta att man inte kan påverka. Inte göra någonting åt vad som händer.

Jag har förlorat min far. Jag har varit nära på att förlora min bror. Och igår morse var jag väldigt väldigt nära att förlora min syster. Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv som jag var igår morse, när jag trodde att jag hade förlorat henne.

Tack vare Guds oändliga nåd så lever alla mina syskon idag, och mår förhållandevis bra. Och i all rädsla, så finns Hans trohet, och när jag tänker på den så blir jag med ens lugn. Oavsett vad som händer så är min Herre och Far med mig. Det är tröstande.

Jag blir så ledsen när jag ser hur många relationer inom familjer som brister och går sönder på grund av löjliga betydelselösa småsaker. Vad jag verkligen önskar mig till jul är att folk skall förstå människors värde, sitt eget värde. Att vårda sina relationer ömt. För man vet aldrig när man kommer mista en nära. Det kan gå så snabbt, och komma helt oväntat. Och då är det försent. Var inte långsint utan vårda om dina relationer, berätta hur mycket du älskar dem, så att de aldrig behöver att tvivla på det. Man kan aldrig höra sådant för ofta.