klappar

Man får alldeles för mycket paket på jul. Det är som att varje år måste man utkonkurera sig själv, och köpa ännu mer, ännu fler. Självklart är jag otroligt tacksam för allt jag fått. Men jag önskade mig antingen en stekpanna eller kastruller. Jag fick ett helt pack med kastruller + massa andra saker som jag egentligen inte behöver, men visst, som är kul att ha. Jag är jättetacksam än en gång, så tro inte det. Men ibland känns det som att man ger bara för att ge, utan att det finns en tanke bakom det. Jag hade lätt blivit lika glad för "bara" en stekpanna.

Men vi i västvärlden ser det väl inte så längre. Man kan inte förstå och tänka sig att någon nöjer sig med att bara få EN sak på jul.. det är konstigt. Vi borde vara glada över att ens ha pengar att köpa julklappar för, över att kunna få julklappar.

Jag blir lite ledsen när Samuel kollar på Claras hög av paket och säger "Mäh, vad många hon har fått, varför har inte jag fått så många?!", medan han kanske har något färre paket, men istället 10 x så stora (och dyra). Jag vet att de bara är barn o att det är så barn tänker, men jag hoppas ändå att de växer ur det. Och att jag har vuxit ur det.

Jag skulle vilja prova att ett år skänka bort alla pengar som egentligen skulle gått till julklappar. Inte ge en enda, och inte få en enda. Undrar hur det skulle få mig att känna mig.. Skulle jag på julaftonsmorgon tycka att det var dumt gjort av oss som skänkt bort alla pengar? Skulle jag tycka synd om mig själv som för en gångs skull inte får några paket? Kanske. Människan är en självisk varelse, det är bara att inse. Men jag hoppas att jag skulle få vara lycklig över att genom att avstå från min lyx, kunna föda en familj i Afrika, kanske ge en flicka en skoluniform i Sydamerika, skolböcker eller mediciner till Papa Guinea. Ja, nånting bättre än en fjärde parfymflaska skulle de iallafall kunna gå till.