Doppare dán!

Har precis, för ett par timmar sedan, kommit fram till Norge, efter en frustrerande resa med, återigen försenade, SJ. Har äntligen fått lite julkänsla ändå. har ätit "tomtegröt" med familjen och slagit in julklappar med mamma. Emma, min yngre syster, stannade hemma i Sverige, hon skall fira jul tillsammans med storasyster Sandra och hennes familj. Jag förstår att hon vill vara med dem, men hade ändå vart kul om hon ville vara med oss här. Allt blir lite roligare med en Emma i familjen förstår ni!

Annars har min dag varit väldigt stressig. Det är såhär nämligen, att jag och Simon och två underbara människor från vår forntida klass skall i början av januari åka till Schweiz för att hälsa på en annan underbar människa från vår forntida klass (vår klass var full med underbara människor helt enkelt!).

Iallafall, igår slog en tanke mig, jag sprang efter mitt pass och fick genast panik när det jag hade fruktat inträffade. Jag mindes nämligen, bara sådär, att när vi skulle åka till USA i våras, så var ens pass tvunget att vara giltigt i minst 3 månader framåt för att kunna användas.

Mitt pass nu går ut i februari, och det var det jag kom på alltså. Panikslagen försökte jag (och Simon) ta reda på om fallet var så att man var tvungen att också ha 3 månaders giltighet på passet för att åka till Schweiz, men ingen tycktes veta svaret på frågan. Varken hos polisen eller på internet kunde man få tag på svaret. Så efter jobbet idag var jag tvungen att superstressa till polisen för att beställa ett nytt pass. Jag får passet om 5 arbetsdagar, hello - det finns typ inga arbetsdagar under julveckan! Vi åker till Schweiz den 3e januari, och då är förmodligen inte passet klart. Då förstår ni att jag bad till Gud. Oj vad jag bad. Som tur var så ringde jag Simon när jag hade kommit hem, han hade pratat med Schweiziska ambassaden, och de trodde att passet skulle gillas under tiden för resan. Inte ens de kunde alltså ge mig ett rakt svar.

Så kanske blir det så att jag inte kommer längre än till Arlanda, but let's pray it won't happen!

Men det är väldigt skönt att komma hem till familjen måste jag ändå säga. Man får mycket mera serverat nu, känns skönt att få lite semester. Imorgon bitti skall vi till kyrkan för att lyssna på Clara och hennes kör som skall sjunga.

Jag hoppas verkligen att mamma inte har adopterat något från norskarnas julbord. Någonting säger mig att det inte är fullt lika gott som vårt...