lover of words..

Många vet nog inte att jag älskar poesi. Inte sådan där dålig poesi som man fick läsa i svenskan på gymnasiet (kan inte ens komma ihåg författarnas namn). Jag älskar Riktig poesi. Det finns människor som verkligen har den gåvan. Att förmedla känslor och tankar i otroligt vackra ord. Ord som kan få en att gråta för att det beskriver så exakt, men ändå så abstarkt, på något sätt. Det är svårt, jag önskar jag var bättre på det, men det finns många som jag beundrar. Whitman, Brown, Cummings, Wilde, ja det finns ett par stycken. Nicholas Sparks skriver i the Notebook om poeterna som"...lovers of words, makers of language, shapers of thoughts..." och det är en fantastisk beskrivning om fantastiska författare.


I carry your heart with me, I carry it in my heart. I am never without it, anywhere I go you go, my dear;
and whatever is done by only me is your doing, my darling.
I fear no fate, for you are my fate, my sweet. I want no world, for beautiful, you are my world, my true. And it's you are whatever a moon has always meant and whatever a sun will always sing, is you.

Here is the deepest secret nobody knows. Here is the root of the root and the bud of the bud, and the sky of the sky of a tree called life;
which grows higher than soul can hope or mind can hide.
And this is the wonder that's keeping the stars apart

I carry your heart, I carry it in my heart.
- E.E. Cummings


Thou knowest all; I seek in vain
What lands to till or sow with seed
--The land is black with briar and weed,
Nor cares for falling tears or rain.

Thou knowest all; I sit and wait
With blinded eyes and hands that fail,
Till the last lifting of the veil
And the first opening of the gate.

Thou knowest all; I cannot see.
I trust I shall not live in vain,
I know that we shall meet again
In some divine eternity.

-Oscar Wilde