home for Christmas

Det är något speciellt med att komma hem alltså. På bussen hit så var jag väldigt blandad i mina känslor. Ena sekunden var jag verkligen glad över att få komma hem, och nästa så vart jag nästan i depression. Nu har jag vart hemma i cirkus 2 dagar, och jaghar upplevt och gjort nästan allt det som Åmål har att erbjuda. Jag har gjort touren runt stan, "alla" affärer och checkat in deras "nya" utbud. Också gett mitt utlåtande ang två nya affärer som har öppnat medans jag har vart borta. Jag har vart o sagt hej på mitt gamla jobb, jag har vart med mamma och handlat julklappar (så nu är jag klar), jag har suttit på biblioteket och läst (väldigt mysigt, I've got to say), jag har vart på kyrkogården och tänt ljus, jag har träffat vänner och gjort typisk-heter så som att köpa upp hela Ica bara för att kolla på en film (helst en barnfilm, denna gång "natt på museet"). Jag har också gjort julgodis med mamma och skulle egentligen ikväll följt med på min lillebror Samuels julfest (är dock väldigt förkyld så fick avstå från det). Det enda jag har kvar att göra i Åmål är att hälsa på församlingen, alla gamlingar, en söndags gudstjänst. Men sen är det klart. Sen har jag inget mer att göra, och hur jag skall kunna sysselsätta mig i tre hela veckor verkar för mig just nu ganska svårt. Jag saknar redan Jönköping och alla människor som har kommit att stå mig nära. Men det är väldigt skönt att vara här, otrolig känsla att få träffa familjen igen. Jul kommer nog (hoppas jag) bli riktigt härligt, och nyår tillsammans med alla gamla polare kommer också bli riktigt riktigt skoj. Det är tiden emellan som bekymrar mig. När det blir tyst. De ensamma minutrarna.

Jag är delad. Verkligen. Cause when I'm there it's like that's where I should be, but then I come here, and this fits too.

Klassåterträffen den 27e ser jag verkligen fram emot dock, verkligen en höjdpunkt på lovet!

Looks like we'll see a lot of eachother these passing weeks.
For now, so long friends.