Going home.

Nu sitter jag här för sista gången. I en sketen 19 kvadrat stor, lila lägenhet som inte ser så mkt ut för världen. Men det gör ändå ont. För sista gången våndas jag över att duscha eftersom jag vet att vattnet kommer att flyta ut över hela toaletten (nästan), och för sista gången håller jag aggressionerna inne mot mina grannar som i 1 1/2 år har förpestat mina nätter med musik, sång, och.. annat. När jag precis, efter många om och men, har lärt mig älska den här staden, så skall jag flytta igen. Visserligen kommer jag bara att bo hemma i drygt 2 månader innan det är dags för en ny stad, ny lägenhet. Undra om det kommer att ta lika lång tid för mig att anpassa mig där. Det hoppas jag inte.

Har packat ner allt nu, endast sängen som står mitt i lägenheten finns kvar. Och datorn. Och tvn. Och bokhyllan. Okej, det är en del kvar, men nästan allt har jag packat ner, allt som Går att packa ner. Gitarren står där ensamt lutandes mot väggen. Regnet smattrar mot fönstret.., sängen kommer nog inte att vara så torr efter att ha färdats på ett flak i en timme.

Imorgon är det midsommar. Förstår inte riktigt varför svenskar gör så stor deal av det men visst, jag är på. Daniel och Mathias (bröder med respektive) kommer från Västerås/Sthlm, och det blir stort släktparty med ostämd skönsång och snapsvisor. Antar att jag kommer att få spendera ett par timmar till att knyta fula blomkransar till småsyskonen och andra barn som kommer att närvara. Men det hör ju till, så det är bara att tystlåtet lyda.

Fortfarande kan jag inte riktigt förstå hur mamma hade tänkt att allt detta (från lägenheten) skulle få plats i mitt rum där hemma. Mitt ögonmått säger mig att det nog inte kommer funka så bra. Men men, man skall inte säga emot morsan.

Det här med blogg är nog inte min grej ändå, fast jag trodde det ett tag. Visst så tycker jag om att skriva, men tanken på att andra skall läsa och fundera och dömma, mina tankar.. nja. Men nu är det dags för mig att dra. "Åmål, I love you - but you're bringing me down."

Over and out.